Naim Terbunja, 26-årig boxare från Linköping, börjar äntligen se ljuset i tunneln.I januari i år skadade han den så viktiga högernäven.Först nu, i samband med ett stort boxarläger på Bosön, ska skadan äntligen vara läkt efter många turer.-Det har varit frustrerande månader. Jag har hela tiden varit orolig för att karriären skulle vara över. Men nu känns det bra och siktet är OS i London 2012, säger Naim.
Naim Terbunja testas på Bosön under överinseende av tränaren Majid Jelili. Foto: SOK.
Under fyra månader i början av året fick Naim olika besked om den stukade handen som inte ville läka.Han ordinerades vila men det hjälpte inte. Han vilade till och med längre tid än vad han var tillsagd. Han gipsade handen för att inte frestas att belasta den men ingenting hjälpte.-Sedan fick jag höra att i Linköping och mitt framför näsan på mig fanns Sveriges skickligaste handkirurger. Jag kontaktade läkaren Lars Adolfsson som rådde mig att operera handen. Han sa att det annars kunde ta upp till 18 månader innan jag skulle bli helt frisk. Och nu, äntligen, verkar handen vara helt återställd. Men visst hände det att jag grät några gånger i träningslokalen när jag skulle testa handen, säger Naim.I början av maj ställde Naim upp i SM och vann naturligtvis.-Jag fick besked om att skadan inte skulle förvärras om jag boxades, konstaterar Naim.Det positiva med skadan är att Naim är en hungrigare boxare nu.London är slutmålet
Naim har OS 2012 i London som slutmål.
-En OS-medalj är det största man kan vinna. Efter London får jag se vad jag gör. Antingen slutar jag helt eller så kanske jag försöker på en proffskarriär i USA, säger Naim.
För det är i USA han tror sig kunna tjäna en och annan dollar på sin boxning.
2009 vann han den jättelika USA-turneringen Golden Gloves.
-Jag vann nio matcher i tuff konkurrens. Kanske inte lika tuff som på ett OS eller VM men att vinna hela turneringen är mycket meriterande i USA, konstaterar Naim.
Sju månader helt ensam i New York i en helt ny träningsmiljö gav Naim nyttiga erfarenheter.
-Det var också något av en pojkdröm att få vinna Golden Gloves, säger Naim.
Tuff väg till OS
Men nu är det OS som gäller. Vägen dit är tuff, mycket tuff.
Europa har åtta platser i Naims viktklass och den första OS-kvalificerande tävlingen är VM i september 2011.
-Går jag till kvartsfinal har jag säkrat en OS-plats. För att göra det måste jag vinna tre matcher och jag tror att jag kommer att greja det, säger Naim.
Om inte finns det ytterligare några tillfällen att ta en plats. Hur många platser för Europa som återstår att kriga om efter VM beror på hur många boxare från Europa som når kvartsfinalen på VM.
En nyhet för detta OS-kval är att man inom boxningen äntligen infört ett seedningssystem.
-Ja, det har gjort det lite mer rättvist än förr även om det är en bit kvar till fullständig rättvisa, konstaterar Naim.
Starkare boxare nu
Sedan OS i Peking har Naim framför allt förbättrat styrkan. Något som han kan tacka USA-vistelsen för.
-Men mina starka sidor är fortfarande att jag är bra på att läsa mina motståndare och en bra taktiker, säger Naim.
Han har gått över 280 amatörmatcher och aldrig fått syna golvet.
-Några stående räkningar har det blivit. Den ende som lyckats golva mig är min storebror som gjorde det på träning, säger Naim och skrattar.
En skadad högernäve var nära att golva Naim för gott som boxare. Men den smällen verkar han ha klarat och nu ligger den tuffa vägen öppen till London 2012.
