Olympic Day PROLYMPiA

20-21 september

Olympic Day börjades med en invigning på skolgården där klasserna tågade in till musik precis så som länderna gör på OS. Facklan tändes, flaggorna vajade och det hölls invigningstal.

Man kände hur det bubblade i eleverna och hur alla ville komma iväg till någon av de idrotter de hade valt att testa på för dagen. Klassfoton med oss olympier och sen högsta fart till simningen, judon, golfen eller vad det nu var man hade valt som första aktivitet. Jag själv hängde på ett gäng till HV71´s Kinnarps arena som ligger just runt hörnet från Prolympia. I hockeyarenan som numera har hela fyra isar under samma tak fanns rutinerade Per Gustafsson forne #7 i HV med 89 NHL-matcher och över 700 matcher för HV´s A-lag på plats som instruktör — kan man få en bättre lärare, knappast. Att hockey-passet senare avslutades med att vi kunde kika på när HV värmde upp inför mötet mot Skelefteå (1-0) kändes verkligen som grädde på moset.
Lyckliga men trötta spelare vandrade på ömma fötter tillbaka till skolan för att fylla på med lite lunch och ladda inför eftermiddagen.

Jag mötte upp med mina "olympier-kompisar" Sofia Paldanius, Nathalie Larsson, Jalmar Sjöberg och Lars Lewén och vi avnjöt en klassisk svenskskolmatsalsmåltid samtidigt som frågorna haglade från eleverna — vad tar du i bänkpress och så vidare — det fanns inget slut.

Mitt andra pass valde jag att följa med på seglingen. Efter en kort biltur var vi nere i marinan i Huskvarna, Rosendala. Även här fanns instruktörer av högsta klass, legenden Lasse Söderström och Jonny Nyström, som seglat på olika båtar bland annat i Australien och i Västindien och jag hade faktiskt seglat med Jonny långt tidigare när jag var barn, så ett kul återseende. Det var byig och stark vind så bra fart på alla 15 optimistjollar som flög upp och ner på den lilla banan som JSS, segelklubben hade förberett inne i hamnbassängen. Ett par kapsejsningar och en hel del blöta rumpor men ännu fler glada miner. Att se glädjen i barnens ögon över att man faktiskt klarat av att hantera och manövrera segel-jollen var dagens höjdpunkt. Här var det många som bröt nya gränser och självförtroendet fick sig en bra skjuts tror jag. Själv klämde jag också ner mig i en av jollarna och med 192cm och 92kilo var jag allt annat än smidig när det var dags att slå och manövrera runt banan men väldigt roligt och jag höll mig på rätt köl.

Andra dagen var det dags för de yngre eleverna på skolan och jag bytte taktik, nu ville jag hinna med fler idrotter. Jag klurade ut att om jag gick på tennisen så skulle jag kunna vara med på badminton också. Även dessa racketsporter ligger inom gångavstånd från Prolympia-skolan, att promenera med en grupp F-5-klassare var en ny upplevelse för mig och betydligt mer komplicerat än vad jag kunnat tänka mig. Jag tror jag hann med att svara på 1000 frågor och skriva nästan lika många autografer på de 2km som det vara att gå.

Väl på plats i racketcentrum, ytterligare en kanonarena med massor av planer så satte barnen igång med uppvärmningar, teknikövningar och så massor med spel såklart. En hel del skratt och många sköna bolldueller senare smög jag iväg med Gisela från SOK för att titta till Hockeyn igen.

Det som utmärkte sig på hockeyn andra dagen var en helt grym tjej som normalt tränade isdans och hon hade förutom en fantastisk åkteknik bra klubbkontroll och känsla för spelet. Det är inte ofta man ser att hockeyspelarna gör piruetter på isen — idag hände det. Även idag fick barnen chansen att se A-laget träna lite och ögonen var stora när spelarna gjorde high-fives med barnen på väg till sin träning. Vidare mot lunch och mer autografskrivande, jag tömde två pennor. Autografer på händer, armar och nummerlappar, pennorna glödde hos samtliga olympier.

Sista passet och jag hade samma taktik som på förmiddagen, så mycket sport som möjligt. Det fick bli bordtennis, volleyboll och innebandy som alla var i samma lokaler. Nu fick jag med mig Lars och Natalie och vi växlade mellan de olika sporterna och jag var glad att jag bland annat fick damma av volleybollkunskaperna som mer eller mindre legat i dvala sedan gymnasiet, eller fyra olympiader senare om man så vill.

Summerar man dessa två dagar kan man med glädje konstatera att det bubblar av entusiasm i skolan, roliga, glada barn som gav allt och hade roligt med sin idrott. Jag var glad att jag fick chansen att träffa alla barn och fick jag möjligheten så skulle jag göra det igen. London-OS slogan var ju "Inspire a generation" jag hoppas att vi efter idag kan säga mission accomplished och vi ses på OS 2026.

Om ni behöver mig så finns jag på skolgården, Anders Gustafsson