- Antalet nationer: 64
- Antalet deltagare: 1801 (1313 herrar - 488 damer)
- Tid: 8 februari - 23 februari
- Antalet grenar: 57
1986 utsågs Albertville till OS-arrangör vid IOK-kongressen i Lausanne. Sju städer sökte spelen och i förhandstipsen talades det mest om Albertville med Sofia som outsider. Falun var med och sökte och var med till sista röstomgången då Albertville vann med 51 röster, Sofia 25 och Falun nio. Här följer en genomgång idrott för idrott. I rodel slog det svenska dubbelparet Hans Kohala och Carl-Johan Lindqvist till med en sjätteplats. Den bästa placering som ett svenskt rodelpar hittills haft på ett olympiskt spel. I ishockey var det många nationer som vädrade morgonluft. Nu skulle den forna sovjetstaten kunna slås. Under beteckningen EUN ställde det forna Sovjetunionen upp under detta OS. Turneringen spelades också i en ny form. Tolv lag var med i turneringen och eter gruppspel gick åtta vidare till kvartsfinal. Tre kronor hade siktet inställt på guld under ledningen av den drygt 40-årige veteranen Börje Salming.
Tvärstopp för Tre Kronor
Men i kvartsfinalen blev det tvärstopp för Tre Kronor. I tidigare matcher hade det svenska laget visat upp en provkarta på ineffektivitet i anfallsspelet och kvartsfinalen skulle visa upp samma trista faktum. Visserligen tog Sverige ledningen, en ledning som Tjeckoslovakien kunde kvittera i näst sista minuten av första perioden. Efter detta var spelet avvaktande från båda håll. Man väntade ut varandras misstag och den första chansen fick Tjeckoslovakien efter 13 minuter i den sista perioden då man kunde ta ledningen med 2-1 efter ett svenskt misstag i anfallszonen. Tre Kronor fick nu satsa allt på ett kort vilket innebar luckor bakåt och det kunde det som vanligt kontringsskickliga Tjeckoslovakien utnyttja med ytterligare ett mål. Tre Kronor fick nu rikta in sig på spel om platserna 5-8 och femte platsen ordnades via segrar över Finland (3-2) och Tyskland (4-3). Till final tog sig EUN och Kanada. En final som var mållös i två perioder mest tack vare storspel av Kanadas målvakt Sean Burke. Men när han efter bara en minuts spel i den sista perioden fick ge sig innebar det att Kanada tvingades till ett mer offensivt spel som EUN kunde utnyttja för att till slut vinna med 3-1.Norska skidframgångar
Om Sverige hade haft stora framgångar i skidspåren under de förra spelen i Sarajevo blev det näst intill nattsvart denna gång. Norge, som kraftsamlade, inför de egna spelen i Lillehammer om två år, kunde redan nu skörda enorma framgångar. Vegard Ulvang och Björn Dählie var spelens längdkungar när Norge sopade rent bland guldmedaljerna både individuellt och i stafetten på herrsidan. Dählie vann jaktstarten och femmilen och Ulvang milen och tremilen. Båda var naturligtvis med i Norges segrande stafettlag. Till detta ska läggas att de båda också tog varsitt silver på tremilen respektive jaktstarten. För svensk del blev det bara en medalj genom Christer Majbäck på milen. Milloppet var en historisk gren då den var det första delmomentet i den omdiskuterade jaktstarten. Men här såg det lovande ut ur svensk synvinkel. Torgny Mogren låg tvåa efter halva loppet men när snön frös under skidorna kunde inte Torgny hänga med i toppstriden och fick nöja sig med en nionde plats. Niklas Jonsson blev femma medan Christer Majbäck inte såg ut som någon medaljör vid den första tidskontrollen. Där låg Christer inte bättre än 31:a men som vanligt körde han starkt efter en trevande inledning. Så starkt att det räckte till ett brons. De svenska placeringarna gav ju naturligtvis ett visst hopp om medaljer inför den avslutande delen av jaktstarten, 15 km. Majbäck försökte hänga med i det hårda tempot men fick betala för det och slutade på en sjätte plats. Torgny Mogren, som hade ett hopplöst utgångsläge dryga minuten efter täten, avancerade till en femte plats bara dryga sex sekunder från bronset. Att det inte var Sveriges OS i längdspåren kom klara besked om i herrstafetten.Medaljhoppet släcktes
Här såg det länge ljust ut men Christer Majbäck slocknade totalt och fick släppa täten. På den sista sträckan gjorde Torgny Mogren ett kanonlopp och tar in 21 sekunder på Finlands Jari Isometsä. På upploppet är det Isometsä som är aningen vassare i spurten och slår Torgny med två tiondelar och kniper således OS-bronset. Inför femmilen fanns det stora svenska medaljförväntningar. Inte minst på Torgny Mogren. Men de svenska motgångarna fortsatte och det blev inte en enda medalj. I stället blev facit Sveriges sämsta OS-femmil genom tiderna med placeringarna 12-16-37-43. På damsidan blir det inga svenska medaljer. Marie-Helene Westin blev nia på halvmilen, sexa i jaktstarten och tia på 15 kilometer. På den alpina sidan var det samma visa som på längdsidan. Den norska frammarschen var mycket påtaglig. I slalom snuvade Finn Christian Jagge Italiens Alberto Tomba på hans andra OS-guld och därmed andra OS-dubbel. Han tog ju guld i både slalom och storslalom i Calgary. Den svenska insatsen var klart godkänd med Thomas Fogdö på femte plats, Jonas Nilsson, åtta och Mats Ericson 14:e. I storslalom blev det således guld för Tomba och ett brons för Norge genom Kjetil André Aamodt. En svensk fullföljde och det var Fredrik Nyberg som kom åtta. I super-G slog Aamodt till med guld och det blev norskt på tredje plats genom Jan Einar Thorsen och på fjärdeplatsen också genom Ole Christian Furuseth. Nyberg kom här elva. I störtlopp var det däremot inga norska framgångar. Inte en enda medalj och Sverige hade inte med någon åkare alls. Samma sak i kombinationen som vanns av italienaren Josef Polig.Svenskt medaljjubel
På den alpina damsidan skulle det däremot bli svenskt medaljjubel. Onsdagen den 19:e februari hade Pernilla Wiberg ett tungt ansvar hängande över sig. Svenska folket förväntade sig en medalj och helt i guld från hennes sida. Pernilla var regerande världsmästarinna så visst fanns det fog för alla förväntningar. Guldhoppet levde efter det första åket. Visserligen ledde inte Pernilla. Hon var 20 hundradelar efter Ulrike Maier, Österrike. Men det var kanske inte något att oroa sig för. När Pernilla vann VM var hon dryga sekunden efter Maier efter det första åket. Pernilla svarade för ett suveränt andra åk. Ett åk stakat av den svenske tränaren Jalle Svanberg och han stack inte under stol med att han försökte staka en bana som var så bra som möjligt för Pernilla. Så Pernilla tog i sin OS-debut Sveriges första OS-guld på damsidan hittills. Segermarginalen som Pernilla säkrade guldet med var knappa sekunden till tvåorna, Diana Roffe, USA, och Anita Wachter, Österrike. Maier fick nöja sig med en fjärdeplats. I den följande slalomtävlingen fanns det ju förväntningar på Pernilla igen. Men hoppet om en medalj släcktes redan efter mellantiden i första åket. Fram till den hade Pernilla den bästa tiden men allt slutade i ett stort snömoln för Pernillas del. I kombinationen blev det en tolfte plats för Pernilla. I freestyle var det premiär för puckelpist som olympisk gren. Här gick på herrsidan de tre svenska deltagarna till final. Bäst klarade sig Jörgen Pääjärvi som blev sexa.Skidskyttarna slog till
Att de svenska skidskyttarna skulle se till att just dessa blev bästa svenskgren var knappast någon som kunnat tippa före spelen. Men två bronsmedaljer talade sitt tydliga språk i ett annars magert OS för svensk del. På 20 kilometer slog Mikael Löfgren till med den första bronsmedaljen. Som vanligt i skidskytte blev det en nervpirrande tävling. Löfgren var hela tiden med i täten hade chans på guld men den försvann när han sköt en bom i det sista skyttet. Men det öppnade å andra sidan för andra att konkurrera med Mikael om medaljerna. Främst var det ryssen Popov som hade chansen men också han sköt en bom i sista stående och fick se sig slagen av Mikael med tre sekunder. I stafetten var Sovjet favoriter. Man hade ju vunnit samtliga genomförda OS-stafetter genom tiderna. Men den här gången skulle det bli skifte på OS-tronen. Efter två sträckor är Sverige i sensationell ledning. På tredje sträckan är det Tyskland som tar kommandot medan Sverige faller tillbaka till en fjärde plats. Mikael Löfgren gjorde ett kanonlopp då han noterade den näst bästa tiden totalt och förde upp Sverige till en överraskande bronsplats. I skridsko hade ju Sverige genom Tomas Gustafson haft enorma framgångar både i Sarajevo och Calgary. Men i Albertville tog det tvärstopp. Inte en enda medalj och som bäst en sjunde plats. Visserligen var Tomas Gustafson med igen - han gjorde sitt fjärde OS. Men Tomas hade svårt med motivationen och tvekade länge om han skulle åka till Albertville. Men han åkte och fick nöja sig med en blygsam placering - 13:e på 10000 meter. Tävlingarna i Albertville var aldrig i närheten av de som hölls i Calgary. I Albertville åkte man på en provisorisk utomhusarena där vädret spelade en alltför stor roll för att det skulle bli rättvisa tävlingar. Norge blev bästa herrnation med två guld, två silver och ett brons.
