|
- Antalet nationer: 57
- Antalet deltagare: 1423 (1110 herrar - 313 damer)
- Tid: 13 februari - 28 februari
- Antalet grenar: 46
Calgary fick spelen i samband med IOK-kongressen 1981 i Baden-Baden, Västtyskland. Tre kandidatstäder hade anmält sitt intresse, Calgary, Falun och Cortina. Att Europa skulle få spelen även denna gång var inte så sannolikt när det fanns en kandidat från Nordamerika. Calgary vann också omröstningen med 48 röster mot Faluns 31. I den första omgången fick Cortina 18 röster, Falun 25 och Calgary 35. Calgary blev också den största staden, 650000 invånare, som arrangerat ett vinterspel till en kostnad av vid den här tiden svindlande fem miljarder kronor. För första gången avgjordes också tävlingarna under tre veckoslut. Spelen var samlade men ändå inte. Fem av idrotterna kunde arrangeras inom Calgarys stadsgränser medan skidor, dock ej backhoppning, och skidskytte avgjordes en dryg timmas bilresa från Calgary i Nakiska och Canmore. Trots långa transporter fungerade dessa för det mesta mycket bra även om det verkligen gällde att planera sin tid och resande. Det var också bara på skidorterna som man kunde hitta snö. I Calgary var det mest brunt från vissnat präriegräs och sand som svepte in från prärien. Fruktad vind Det stora orosmomentet för arrangörerna var chinooken. Den fruktade vinden som drog in från väster och som såg till att tävlingsprogrammet blev rejät omstuvat. Värst drabbat var Olympic Park vid Calgarys stadsgräns där backhoppning och bob- och rodel huserade. Ett slag talades det till och med att flytta backhoppningen till en helt annan ort i Kanada. När chinooken med sina varma vindar förde in ett fint lager av präriesand i bob- och rodelbanan samt i backhoppningsanläggningen fick de 70000 åskådarna dag efter dag återvända hem utan att ha fått se någon tävling eller i bästa fall bara början innan arrangörerna tvingades se sig besegrade av chinooken. Men ett lyckokast hade arrangörerna i Calgary gjort. Man hade byggt en inomhusarena för skridsko. Här inne i värmen kunde publiken njuta av skridsko i världsklass och hit kom också den svenska mediekåren för att skriva hem om svenska framgångar. Spelen i Calgary invigdes lördagen den 13:e februari och OS-elden tändes av en blott 13-årig kille, Robyn Perry, som var den siste av 6250 fackelbärare som fört elden till Calgary. Den första tävlingsdagen skulle inledas med störtlopp men aktiva och åskådare fick vända hem från Nakiska där det blåste stormvindar - 25 sekundmeter! I Canmore kunde dock damerna köra sitt millopp och här låg Marie-Helene Westin på andra plats efter halva loppet. Men "Billan" tröttnade på den andra halvan och slutade på en åttonde plats där ryskorna dominerade fullständigt med placeringarna 1-2-4-5.Svenskt backhopp I hoppbackarna såg det lovande ut för svensk del. I provomgången hoppade 17-årige Staffan Tällberg 84 meter i den lilla backen. Bara en meter kortare än storfavoriten Matti Nykänen, Finland. Men i första omgången fick Staffan vind i ryggen och placeringen blev inte bättre än 16 efter den första omgången. Men i den andra omgången gjorde Staffan det sjätte bästa hoppet för att sluta totalt på en åttonde plats han också. Nykänen vann förstås med en marginal på 17 poäng! Den andra dagens tävlingar innehöll bland annat herrarnas tremil. En tävling som skulle bli vallaexperterna som hade stora problem att hitta rätt valla mellan snöbyarna. Svenskarna misslyckades och bäst klarade sig Gunde Svan med en elfte plats. Var det bara vallans fel eller hade de helt enkelt missat formtoppningen eller var skulle man hitta förklaringen? Spekulationerna var många. Vann gjorde nu Aleksej Prokurorov, Sovjet före landsmannen Vladimir Smirnov och Norges Vegard Ulvang på tredje plats. Herrarnas störtlopp kunde nu köras då vinden lagt sig upp i bergen i Nakiska. Schweiz tog genom Pirmin Zurbriggen här sitt första OS-guld i störtlopp sedan 1972. Från den tredje dagens tävlingar kan man notera att Tre Kronor gjorde ett bottennapp då man bara spelade 1-1 mot Polen. Onsdagen den sjunde februari bjöd på varma vindar över Olympic Park vilket gjorde att all aktivitet där fick ställas in. I stället kunde det svenska intresset i första hand fokuseras på skridskons inomhusarena där Tomas Gustafson skulle köra 5000 meter.Slutvarv blev guldvarv Tomas startar i andra grupp, favoriterna hade kört i den första gruppen, och för Tomas del var det inte någon nackdel. Tomas är visserligen regerande Europamästare men seedningen bygger på det senaste världsmästerskapet och där var inte Sverige framgångsrikt. Nu kunde Tomas åka på den ledande holländarens Vissers tider. Det blev ett dramatiskt lopp. När Tomas inleder det sista varvet är han åtta tiondelar efter den ledande holländaren och frågan är om han kan plocka fram de där lilla extra. Tomas gör ett fantastiskt slutvarv och är dryga sekunden snabbare på det och vinner OS-guldet med tiden 6.44,63. När Tomas vann guldet på samma distans i Sarajevo fyra år tidigare var hans segrartid 7.12,28. Blåsten gäckar fortfarande arrangörerna. Torsdagen störtlopp för damer skjuts upp liksom backhoppningen i Olympic Park. I medierna talar man nu om Olympic Park som en stor skandal. Hur kunde man lägga en arena just här? Platsen är vidöppen för de förrädiska vindarna som drar in I Canmore kan man dock köra sina längdtävlingar och på fredagen den 19:e februari stod 15 km i klassisk stil på programmet. Men någon revansch för misslyckandet på tremilen tidigare blir det inte för svenskarna. Dåliga skidor eller tunga kroppar var förklaringen till den dåliga insatsen - 11-13-16-24. Men svenska framgångar skulle man finna dagen därpå och då var det som tidigare på skridskoovalen i Calgary och då naturligtvis genom Tomas Gustafson.Thomas önskeguld Milloppet var det lopp som Tomas verkligen ville vinna. Fyra år tidigare i Sarajevo missade han guldet med några futtiga hundradelar. Tomas satsade offensivt från start och han utklassade konkurrenterna och vann med åtta sekunder! Segertiden 13.48,20 var naturligtvis också världsrekord. I och med sina två guld i Calgary och guld och silver i Sarajevo 1984 skrev Tomas in sig i den svenska OS-historien som en av de största olympierna genom tiderna. Tidigare på dagen hade de svenska damerna i skidstafetten slutat på sjätte plats sedan Lis Frost på startsträckan fallit och den tappade tiden kunde aldrig tas igen. I den alpina orten Naksika var det premiär för super-G som en olympisk gren. Startnummer ett har Lars-Börje Eriksson som i de lite chansartade vindförhållandena åker ned på tiden 1.41,08. För den lilla skaran svenskar som fanns på plats för att se "Bulan" i verkligheten var det svårt att avgöra om det var ett konkurrensdugligt opp. Visst det såg stabilt och bra ut men hur långt skulle det räcka? Den ene åkaren efter den andra får se sig slagen av "Bulan". Antigen i tid eller via fall.De enda som rår på svensken är Frankrikes Franck Piccard, som vinner, och silvermannen Helmut Maier, österrike, som klår "Bulan" med tolv hundradelar. Bronsmedaljen var nog en av de mest oväntade för den svenska mediekåren som fick slänga sig i bilar för att hinna till backen för att få höra Sundbybergs-killen berätta om sitt medaljåk. Måndagen den 22 februari var vikt åt en av spelens höjdpunkter - den olympiska skidstafetten för herrar.Nervpirrande herrstafett Men skulle det bli en höjdpunkt för Sverige? Det svenska laget hade ju inte direkt rosat marknaden i de individuella loppen och kunde man göra något åt Sovjet som dominerat de individuella tävlingarna? Det var länge sedan ett svenskt stafettlag startade med så många frågetecken kring sig. Sverige mönstrade samma lag till tre fjärdedelar som vann OS-guldet i Sarajevo. Benny Kohlberg fanns inte med i truppen och hans plats i stafetten togs av Torgny Mogren. Startsträckan kördes av Jan Ottosson. Han uppgift var att bevaka Sovjets startman Vladimir Smirnov. "Otto" skötte sin uppgift perfekt. Sverige kunde växla som två efter Österrike med Sovjet hack i häl. Österrikes framskjutna placering var mera av akademiskt intresse. Alla visste att de inte hade en chans på övriga sträckor. På den andra sträckan körde Thomas Wassberg mot sovjeten Sachnov. Strax efter varvningen försökte Sachnov rycka men en ganska plågad Thomas Wassberg kunde hänga på för att själv göra ett ryck i de sista backarna före målgång. Men Sachnov kunde svara och växla som etta. Notabelt från denna sträcka var att Norges Oddvar Brå gick in i väggen och därmed var Norge borta från guldmedaljstriden. Den tredje sträckan kördes av Gunde Svan. Gunde, som många trodde skulle köra sista sträckan, hade själv sagt till landslagsledningen att han helst ville slippa det. Nu skulle han i stället se till att slutmannen Torgny Mogren fick guldläge på sista sträckan. Det blev en dramatisk tredje sträcka. Sovjets Deviatjarov knäcktes inte bara av Gunde utan också till en del av sig själv då han faller. Gunde kunde växla över till Mogren med ett försprång på 27 sekunder. Den sista milen blev nervpirrande. Sovjets slutman Prokurorov tar in nio sekunder på de två första kilometrarna. Vid varvningen är avståndet fram till Mogren bara 13 sekunder. Men då händer det osannolika. När Prokurorov fått vittring på Mogren korsar han sina skidor och faller - mitt på platta marken - framstupa! Vid sju kilometer har Mogren ett försprång på 20 sekunder och då har Torgny klarat av de sista tuffa backarna och de sista tre kilometrarna in mot mål kan Mogren "finåka" för att till slut vinna med 13 sekunder. Den svenska skidäran under dessa spel var räddad. Tre Kronor spelade senare denna dag mot värdlandet Kanada. 2-2 slutade matchen och Tre Kronor var i och med det klart för slutspel tillsammans med just Kanada, Finland, Sovjet, Västtyskland och Tjeckoslovakien. Tisdagen blev en lugnare svenskdag. De svenska intressena koncentrerades till Olympic Park och backhoppningen i den stora backen. Staffan Tällberg upprepade sin placering, åtta, och de fyra svenskarna var alla bland de 22 bästa. Matti Nykänen var än en gång gigant i backen.Svenska bakslag Torsdag 25 februari skulle Marie-Helene Westin upp på sin paraddistans, tvåmilen. Hon kom till OS som regerande världsmästarinna. Men de sovjetiska åkarna var helt överlägsna. Alla tre medaljer tog dom med "Billan" fick nöja sig med en tionde plats. I bergen i Nakiska gör Ingemar Stenmark olympisk come-back i storslalom. I första åket kör han som förlamad och blev slagen av Alberto Tomba, Italien, med fem sekunder. I det andra körde han ur. Fredagens intresse var till största delen riktat mot Nakiska där Camilla Nilsson skulle slåss om medaljerna i slalom. En andraplats och två fjärdeplatser i världscupen före OS hade gett hopp om en framskjuten placering. Camilla har den näst bästa tiden efter det första åket. Slagen av Vreni Schneider med bara en enda hundradel. Så visst är det upplagt för ett dramatiskt andraåk några timmar senare. I 20 sekunder lever det svenska medaljhoppet. Så länge är Camilla kvar i banan innan hon förargligt fick skidan någon millimeter på fel sida om käppen. Direkt efter Camilla körde Schneider och hon fick till ett perfekt åk och kunde vinna med stor marginal. Lördag 27 februari skulle bjuda på mycket av svenskt intresse. Inte minst herrarnas femmil och herrarnas slalom med Ingemar Stenmark och Jonas Nilsson. I Nakiska snöar det och vädret är som vanligt allmänt opålitligt. Alberto Tomba är storfavorit men låg "bara" trea efter första åket. Slagen av Jonas Nilsson som gjorde ett perfekt första åk. Ingemar Stenmark avslutade sin OS-karriär med att ligga elva efter det första åket. I det andra visade han dock mästartakter och körde snabbast av alla. Det räckte till en femteplats. Jonas Nilsson fick inte ordning på nerverna. Han körde sekunden långsammare än Ingemar och slutade som sexa slagen av Stenmark med en hundradel. Tomba visade klassen och kunde ta sitt andra OS-guld.Gunde höll för trycket I Canmore var förväntningarna stora. Inte minst på Gunde Svan som imponerat i stafetten. Gunde hade valt att gå ut i sista startgrupp för att kunna ha koll på sina konkurrenter. Taktiken var att försöka åka på deras tider och sedan slå till. Men redan efter tre kilometer fick Gunde besked att han ledde med tio sekunder. Och han som skulle öppna lugnt. Till en mil körde Gunde lugnt. Men efter tio kilometer satta han in en högre växel och avståndet ökade till svåraste konkurrenten de Zolt, Italien, hela tiden. Efter halva loppet ledde Gunde med dryga minuten och med milen kvar var ledningen 1.28 minut. Avslutningsmilen körde Gunde på säkerhet och han kunde berätta efter loppet att den delen var en enda lång njutning. Jan Ottosson körde in på en sjätte plats, Torgny Mogren blev inte bättre än 28:a medan Thomas Wassberg fick bryta sin sista OS-tävling. Sista OS-dagen spelar Tre kronor om medalj. Frågan är bara vilken valör. Kronorna möter Västtyskland och kan vinna efter visst besvär med 3-2. Silver eller brons? Ja, det avgörandet har Sovjet som är redan klara guldmedaljörer inför avslutningsmatchen mot Finland. De redan klara guldmedaljörerna var måttligt intresserade mot ett minst sagt inspirerat Finland som sensationellt kunde vinna med 2-1 och därmed ta silvret och landets första hockeymedalj i OS. Tre Kronor fick nöja sig med brons.
|
| |
|
