- Antalet nationer: 32
- Antalet deltagare: 820 (688 herrar - 132 damer)
- Tid: 26 januari - 5 februari
- Antalet grenar: 24
De italienska arrangörerna kunde inte upprepa folk- och publikfesten från spelen i Oslo. Arrangörsmässigt blev det ändå en fullträff men publiken hade svårt att ta sig till Cortina d´Ampeezzo mycket beroende på vägavspärrningar och svårigheter att få hotellrum. Men de italienska arrangörerna hade 45 miljoner kronor att spendera som man fått via lotteriemedel. Av dessa fick man tillbaka två miljoner kronor i publikintäkter. Sovjet gjorde nu sitt inträde på den vinterolympiska arenan och tog direkt kommandot i nationsstriden. En tävling som IOK-hövdingen Brundage gjorde allt för att avskaffa men som varken han eller någon annan IOK-president lyckats med. Sveriges insats fyra år tidigare i Oslo var inte mycket att orda om. Men i Cortina skulle Sverige ta revansch för den usla insatsen i Oslo. Sverige gjorde sitt bästa vinter-OS om man undantar 1948 års spel. Två stora ledare inom vintersporten, skidornas Sigge Bergman och skridskons Sven Låftman, hade efter Oslo lagt upp långsiktiga planer för att deras sporter skulle komma upp ur vågdalen. Om Bergman och Låftman var de stora ledarprofilerna var de stora bland de aktiva den här gången Sixten Jernberg som tog ett guld, två silver och en bronsmedalj i skidor, Sigge Ericsson med guld och silver i skridsko, Stig Sollander med brons i slalom och Sonja Edström med två brons i skidor.
Snubblande invigning
Spelen i Cortina invigdes den 26:e januari och det är en dag som fackelbäraren Guido Carli alltid skulle minnas. Han snubblade nämligen på en sladd mitt framför hedersläktaren och föll pladask. Sverige fick en kanonstart på spelens första dag. Sixten Jernberg slog till direkt med en silvermedalj på tremilen. Mot den finske skidkungen, skogskarlen Veikko Hakulinen, kunde inte Sixten göra något åt. Men han slog VM-segraren från Falun, ryssen Kusin, som fick nöja sig med en femteplats. Följande dag blev det medalj igen på skidstadion genom Sonja Edström som kom trea i damernas millopp. Spelens fjärde dag, söndag den 29:e, blev den första stora publikdagen och då vallfärdade naturligtvis publiken till storslalomtävlingen där de fick se österrikaren Toni Sailer vinna storslalomtävlingen med sex (!) sekunder. Av de 100 deltagarna klarade Stig Sollander en 16:e plats. Även denna dag blev det en svensk medalj när skridskoåkaren Sigge Ericsson tog silver på 5000 meter efter överlägsne ryssen Sjilkov. Dagen därpå blev lik de andra tidigare dagarna - det vill säga svensk medalj igen. Den här gången tog Sixten Jernberg sin andra medalj under spelen - silver på 15 kilometer. På den här distansen blev Norges Hallgeir Brenden historisk då han som förste man försvarade sin OS-titel. Från skridskotävlingarna denna dag kan man notera att man tvingades dela ut två guldmedaljer på herrarnas 1500 meter sedan de båda ryssarna Grisjin och Mikailov båda åkt in på världsrekordtiden 2.08,6. Sigge Ericssons svenska rekordtid 2.11,0 räckte "bara" till en sjätteplats i världens snabbaste 1500-meterslopp. Tisdag 31 januari blev en stor svensk dag. Segerceremonierna hölls på ishockeystadion mellan matcherna och på de tre som avverkades fanns det svensk representation på pallen alla tre gångerna!Tvingad till rekord
Först ut var Sigge Ericsson som på skridskoovalen i Misurina tog guld under förhållanden som knappast kunde beskrivas som idealiska. En tung rå dimma svepte in över arenan och publiken såg åkarna som skuggfigurer i den mjölkvita fuktiga luften. Det råkalla vädret var en stor nackdel för Sigge Ericsson som var favorit till guldet. Sigge hade problem med sina luftrör vilket dämpade de svenska förväntningarna på morgonen. När dessutom Norges nye skridskostjärna 22-årige Knut "Kuppern" Johannesen i det sjätte paret åkte in på 16.36,9 visste Sigge när han åkte i tionde par att han var tvingad att sätta olympiskt- och svenskt rekord för att vinna. Med "Kupperns" tider att åka på såg det länge ljust ut för Sigge Ericsson som hade siktet inställt på "Hjallis" Andersens världsrekord 16.32,6. Ett par varv före mål slog tröttheten till och Sigge tappade tiondelar och sekunder på världsrekordtiden men kunde ändå vinna guld med en enda sekund till godo på "Kuppern" Johannesen. Lite senare på dagen blev Bengt Eriksson "Silver-Bengt" med hela svenska folket då han överraskande tog silver i den nordiska kombinationen. Efter backmomentet låg Bengt Eriksson på tredje plats vilket motsvarade förväntningarna. Frågan var om an skulle kunna överträffa sig själv i längdåkningen för att ta en medalj. Förresten hade det inte varit helt självklart att Eriksson skulle fått åka till spelen. Men nästan på nåder blev han uttagen eftersom man ansåg att Sverige skulle ha en representant med i varje fall. Eriksson gick ut sist på de 15 kilometrarna som skulle avgöra tävlingen. Den svenska truppen hade mobiliserat allt som gick för att sekundera honom. Åt ettan, norrmannen Sverre Stenersen, fanns naturligtvis inget att göra. Han var alldeles för överlägsen. Men striden om de andra medaljerna blev tuff - mycket tuff. Med bara en marginal på sex tiondels poäng kunde Bengt Eriksson ta OS-silvret. Ungefär samtidigt som Bengt Eriksson knep silvret blev det ytterligare en svensk medalj. Den här gången jublades det i slalompisten där Stig Sollander tog brons slagen av omöjlige Toni Sailer och den japanske sensationsmanen Igaya. Att dagen avslutades med svensk seger i ishockeyturneringen i matchen mot Tjeckoslovakien gjorde naturligtvis inte dagen sämre. Efter den stora svenskdagen kunde väl inte framgångarna upprepas kommande dag? Nej, men det berodde mest på att det var en svensk "mellandag". Men medalj blev det ändå. En överraskande sådan i damstafetten 3x5 kilometer.Finländsk sensation
Storfavoriter och kanske spelens allra säkraste guld var vikt för Sovjets damer. Men de knäcktes av Finland som sensationellt slog dem. Inför den sista sträckan hade Sonja Edström en inte alldeles enkel uppgift. Sovjet växlade 2.10 minuter före Sverige och Finland var 2.04 före. Norge och Sverige växlade samtidigt. Sonja Edström gjorde ett fantomlopp och hade dagens klart bästa tid 22.02 på slutsträckan. Det räckte för bronset en dryg minut före Norge. Upp till Sovjet på silverplats skiljde det bara 20 sekunder. Den andra februari blir de andra dagarna lik - d v s medalj för Sverige. Och nu var det en av de tyngsta medaljerna som erövrades - femmilsguldet. Sixten gick ut näst sist i fältet och kontrollerade loppet helt. Men inför loppet var det nervöst i den svenska skidledningen. Sixten hade drabbats av de envisa förkylningsbakterierna som härjade i Cortina. Skulle han orka en tuff femmil? Jodå, det var egentligen aldrig något snack om saken. Segermarginalen till Finlands Hakulinen var en dryg minut och glädjen i svensklägret när Sixten stakade in i mål var rent italiensk! Medalj blev det dagen därpå också även om den inte räknades in bland de olympiska då Stig Sollander kom nia i störtloppet vilket innebar att det blev ett brons i kombinationen som räknades som VM-tävling men inte som en olympisk gren.Publikskandal
Denna dag bjöd också på en publikskandal - i konståkning. Ett tyskt par blev bortdömt, i varje fall ansåg publiken det som vädrade sin ilska över domarna med att kasta in skor, frukter och vinbuteljer på isen! Följande dag, den fjärde februari, gav en svensk medalj igen. Denna gång var det de svenska herrskidåkarna som tog brons i stafetten. En tävling som experterna på förhand trott skulle bli et riktigt skiddrama men som nu i stället blev en ren defilering från de tre medaljnationernas sida. Sovjet vann klart före Finland som med god marginal hade Sverige bakom sig. För svensk del försvann spänningen direkt i starten då Per-Erik "Lill-Järven" Larsson fick en bindning förstörd av en stav i starten och hamnade på efterkälken direkt. Avslutningsdagen blev medaljfri ur svensk synvinkel. Den avslutande backhoppningen gav en svensk femteplats genom Sven Pettersson och dubbelt finskt i topp vilket innebar att Finland också slog Sverige med en enda poäng i nationsstriden. Ishockeyturneringen har vi endast snuddat vid och mycket beroende på att den svenska insatsen inte fick godkänt av dåtidens experter. Tre Kronor hamnade utanför prispallen på en fjärde plats efter håglöst spel. Hade laget kunnat upprepa den kämpainsats som OS-spelarna 1952 i Oslo hade det räckt till medalj. Det absoluta bottennappet kom i avslutningsmatchen mot Tyskland där Sverige med lite tur lyckade kvittera till 1-1 i slutskedet. Visserligen fick Tre Kronor en oturlig inledning då både kaptenen Holger Nurmela och Nisse Nilsson skadades i första matchen men det räckte ändå inte till att förklara den icke godkända insatsen. Sovjet vann turneringen efter finalseger mot Kanada med 2-0. Ishockeyturneringens bäste spelare var Vsevold Bobrov.
