- Deltagande nationer: 69
- Aktiva: 4925 (4407 herrar - 518 damer)
- Tid: 19 juli-3 augusti
- Antalet grenar: 149
Redan efter spelen i London skrev den svenske IOK-presidenten J. Sigfrid Edström att spelen hotade att svälla ut och att man skulle begränsa antalet deltagare. Så här skriver Edström i Olympiaboken 1948:
"Spelen 1948 voro alltså den hittills uppnådda höjdpunkten - 60 nationer, tio mer än i fredens Berlin 1936, 6 000 deltagare och 17 olika idrottsgrenar. Många fler idrottsgrenar äro angelägna att få vara med - handboll, rullskridskor, damhockey, baseball, luftsegling m. fl. Skriva ofta till mig. För att ej tala om biljard, schack och andra sportbetonade spel. Men det är omöjligt att utvidga programmet. Snarare måste det skäras ned. Det är att hoppas, att finnarna, de energiska organisatörerna av spelen 1952, skola göra så ".
Edström avgick efter spelen i Helsingfors som IOK-president och avslutade därmed som 72-åring en lysande internationell idrottsledarkarriär. Han hade då suttit på posten sedan 1946 då han valdes i konkurrens med Avery Brundage som nu, 1952, fick ta över efter Edström.
Trots Edströms önskan om att de finska arrangörerna skulle begränsa spelen blev det naturligtvis inte så.
Spelen växte
Spelen växte också i Helsingfors. Man tävlade i 18 sporter och 149 grenar och antalet aktiva var 4925 att jämföras med de 4099 som deltog i London.Antalet sporter för kvinnor var desamma som i London, det vill säga fem men grenarna var fler. I Helsingfors tävlade kvinnorna i 25 grenar, sex mer än i London. En aning märkligt är att antalet kvinnor däremot minskade i Helsingfors till 318 mot de 385 som var med i London.
Helsingfors hade väntat i tolv långa och svåra år på att få arrangera sommarspelen. När de invigdes lördagen 19 juli i strilande regn kunde detta ändå inte förta feststämningen i det fullsatta Olympiastadion i Helsingfors centrum.
För första gången, och inte sista, möttes de två stormakterna USA och Sovjetunionen. Det var första gången som Sovjetunionen var med i spelen. Senast det begav sig var i Stockholm 1912 men då var det under nationsbeteckningen Ryssland. Sovjetunionen skulle ju leva fram till 1992.
Stormakternas tvekamp
Helsingforsspelen blev direkt en tvekamp mellan de båda supernationerna. Poängligan vanns till slut av USA med knapp marginal sedan Sovjet mer eller mindre gjort rent hus i alla gymnastikens olika klasser och brottningen. Enbart gymnastiken gav Sovjet inte mindre än 161 poäng. I simning, friidrott, boxning och fotboll blev det däremot mager utdelning för Sovjet. Många hade fruktat att Sovjet skulle ställa till problem med protester och kongressbråk som man tidigare gjort men det förekom inte alls.Redan inför spelen 1940 som kriget satte stopp för hade man i Helsingfors byggt en OS-by i Kottby för 3200 personer. Men den var ju upptagen vid det här laget av andra än OS-deltagare. Man löste problemet med en ny by på samma ställe med plats för 4800 personer men man förstod tidigt att det inte skulle räcka till. Därför byggdes en by i Otnäs, som blev en "öststatsby" och separata byar för ridsport, modern femkamp och segling.
Damerna fick som vanligt inte husera i samma by som de manliga deltagarna utan fick bo i en sjuksköterskeskola i närheten av Olympiastadion.
Inför sommar- och vinterspelen hade SOK gett nära 800 000 kronor i förberedelsestöd till förbunden. Det statliga anslaget för truppen till Helsingfors löd på 400 000 kronor.
Noteras kan också att SOK 1950 tog upp frågan om ett sommar-OS i Stockholm igen. SOK ansåg att Sverige skulle söka spelen 1960 eller 1964. Enligt protokollet fick Bo Ekelund uppgift att vidta nödvändiga åtgärder.
"Ingos" OS-drama
Tillbaka till Helsingfors och själva tävlingarna. Sverige hävdade sig fortfarande mycket bra och kom på fjärde plats i nationstävlingen slagna av bara USA, Sovjet och Ungern.Sverige tog medaljer i 13 olika idrotter vilket kan jämföras med de stora, USA och Sovjet, som tog medaljer i elva respektive nio idrotter.
Mest omskriven svensk under spelen i Helsingfors var boxaren Ingemar Johansson. "Ingo" blev diskad i tungviktsfinalen mot amerikanen Ed Sanders för passivitet. I pausen mellan andra och tredje ronden tog matchen slut sedan "Ingo" fått sin tredje varning. I Mässhallen var stämningen hätsk mot både "Ingo" och Sverige och prisutdelningen formade sig till en föga värdig sådan. Ingemar fick ingen medalj. Flaggstången var tom men vid den stod en finsk kadett med den svenska flaggan hopknycklad så att publiken i hallen ändå kunde se den.
Ingemars taktik att hålla sig undan amerikanen och inte ge sig in i något slagsmål var tyvärr långt före sin tid. Senare stora mästare skulle anamma hans taktik och prisas för den. Men i Helsingfors var varken publik eller domare trakterad av taktiken. "Ingo" fick dock upprättelse 31 år senare då Juan Antonio Samaranch kunde ge Ingemar hans välförtjänta OS-silver.
Inga skrytsamma roller
Den svenska presskåren var inte nådig mot Ingemar efter finalmatchen mot Sanders och de flesta höll med om att diskningen var korrekt!SOK:s roll var inte heller något att skryta med i den här frågan. Efter diskningen sammankallade man ett extra AU-möte i Helsingfors där man avsände följande telegram till den finska OS-ledningen:
"SOK ber härmed att till OS-arrangörerna få framföra sitt och Boxningsförbundets uppriktiga och oförbehålsamma beklagande av det osportsliga sätt på vilket den svenske boxaren Ingemar Johansson uppträdde vid gårdagens finalmatch".
Telegrammet är väl knappast något som varken SOK eller Boxningsförbundet har anledning att skryta över. Precis lika lite som den svenska mediekåren som sablade ned "Ingo" men det fanns ett undantag och det var Sven "Bem" Ekström som också var mannen som efter mycket arbete bakom kulisserna var såg till att "Ingo" fick sin medalj.
Men det fanns roligare saker att rapportera till Sverige om. Gert Fredriksson tog guld på 1000 meter sedan han tidigare fått vika sig i milloppet mot hemmaidolen Thorvald Strömberg. Därmed var Gert upp i tre OS-guld och ett silver totalt och mer skulle det bli i kommande olympiska spel!
Historisk Hall
I den svenska guldgrävargrenen modern femkamp fortsatte framgångarna i Helsingfors med seger för Lasse Hall. Lasse var den förste "icke-militär" som vann den olympiska moderna femkampen.I brottning tog Sverige som vanligt hem en hel del medaljer men för en gång skull var de mest framgångsrika i den fria stilen. Två guld och lika många silver blev det i den fria stilen. Det enda guldet i grekisk-romersk stil togs av "Acke" Grönberg i mellanvikt som därmed också försvarade sin titel från London.På de tio matcher han gjorde i London och Helsingfors släppte "Acke" aldrig till ett enda grepp mot någon av motståndarna. Det hände visserligen inte mycket i "Ackes" matcher men han dominerade mattan och sina motståndare så att domarna alltid dömde honom som segrare med 3-0.
Ridsportens framgångar fortsatte också i Helsingfors med seger både individuellt och i lag i dressyr. Individuellt togs guldet av Henri S:t Cyr som i laget kompletterades av Gustav Adolf Bolenstern d.y. och Gehnäll Persson.
Laget fick revansch för händelserna i London fyra år tidigare då de också vann men fick lämna tillbaka guldmedaljerna. Det internationella ridsportförbundets regler sade nämligen att tävlingarna endast var öppna för "gentlemän och officerare" och detta var för att utestänga underofficerare som i sitt yrke hade att "rida in" hästar. Det svenska förbundet hade över OS i London låtit befordra fanjunkare Persson till fänrik vilket således inte var tillåtet. Men i Helsingfors var alla regler klarlagda och Perssons deltagande var det inga problem med.
Lika framgångsrika som dressyrryttarna var också fälttävlanlaget där det blev guld både individuellt och i lag.
Zátopec OS-kung
I friidrotten på Olympiastadion blev det inga svenska guldmedaljer. Två brons blev facit denna gång genom Ragnar "Ragge" "Lundberg i stav och Gustaf Jansson i maraton.Friidrottens stora namn den härgången var Emil Zàtopek, Tjeckoslovakien, som tog guld på 5000 meter, 10000 meter och maraton en prestation som inte upprepats efter det. Zàtopec hade ju redan i London visat att han var världens löparkung genom ett guld och silver.
En notering i kanten som säger en del om Sverige som idrottsnation vid den här tiden är att Sverige i Helsingfors tog medaljer i 13 olika idrotter vilket kan jämföras med USA som tog medaljer i elva idrotter medan Sovjet tog medaljer i nio idrotter.
