Deltagande nationer: 92- Aktiva: 6028 (4781 herrar - 1247 damer)
- Tid: 17 juli-1 augusti
- Antalet grenar: 198
De olympiska sommarspelen var nu inne i en turbulent period. Terrordåden i München kastade en skugga över spelen i Montreal med ett enormt säkerhetspådrag något som vi fått lära oss leva med allt sedan dess.
Nationer som bojkottade spelen blev nu också en reell verklighet.
Sydafrikafrågan var nu hetare än någonsin tidigare.
De afrikanska staterna ville utesluta Nya Zeeland eftersom landet fortfarande hade idrottsliga förbindelser med Sydafrika. Den utlösande faktorn var att ett rugbylag från Nya Zeeland turnerat i Sydafrika. IOK hävdade att man inte kunde vidta några sanktioner mot Nya Zeeland eftersom rugby inte fanns på det olympiska programmet. Följden blev att 27 stater från i första hand Afrika bojkottade spelen helt och att fyra stater deltog några dagar innan de for hem.
Sportsligt fick detta naturligtvis stora konsekvenser i en del grenar. Framför allt på det ofullbordade friidrottsstadion och även i boxningsarenan.
92 nationer ställde nu upp i spelen i Montreal som hade enorma ekonomiska problem. Huvudarenan blev aldrig helt klar och alla ekonomiska kalkyler sprack. Många, många år efter spelen har befolkningen i Montreal fått betala via skattsedeln för det enorma ekonomiska misslyckandet.
Halverad poängskörd
För svensk del blev utdelningen fyra guld och ett silver och en 18:e plats i nationsstriden.Poängskörden halverades jämfört med spelen i München men trots det blev det inget snack om svenskt fiasko även om den första veckan var trög för svenskt vidkommande. Men sedan tog det fart med fem dagar i följd med svenska medaljer.De svenska gulden som fortfarande lyser starkast är naturligtvis Anders Gärderuds dramatiska guldlopp på 3000 meter hinder och Bernt Johanssons uppvisning på cykelns linjelopp.
Gulden som kommit lite i skymundan av dessa jättars är fäktarnas lagguld i värja och tempestseglarna John Albrechtson och Ingvar Hanssons guld.
Anders Gärderud var efter två världsrekord 1975 en av de stora favoriterna på 3000 meter hinder. Men han hade inte gjort sig känd som de stora tävlingarnas namn trots EM-silver 1974 i Rom.
Anders gjorde nu sitt tredje olympiska spel och många pessimister var inte sena att påminna om hans tidigare misslyckade OS-starter. När Anders dessutom ådrog sig en lårmuskelskada veckan före första start kraxade pessimisterna allt mer. Men skadan gjorde att den vältränade Anders kunde "vila sig i form"."
Anders hade dessutom inte tidigare gjort sig känd som någon större taktiker men den här gången var det aldrig några problem med taktiken i finalloppet.
Inga taktikproblem
Med en 300 meter lång spurt knäckte Anders alla sina konkurrenter och i första hand östtysken Baumgartl och Malinowski, Polen. Vid den sista bocken var Anders först men hade Baumgartl vid sin sida. Östtysken gjorde en sista kraftansträngning men orkade inte över hindret utan snubblade och stöp. Anders kunde vinna med en dryg sekunden före Malinowski som i sin tur hade klarat sig från att falla över den liggande Baumgartl.Anders tid i mål blev 8.08,02 - världsrekord! Det var Sveriges första OS-guld i friidrott sedan London 1948.
Måndagen den 26 juli var det dags igen och i fyra timmar 46 minuter och 52 sekunder trollbands en hel värld av dramatiken i linjeloppet som kablades ut via TV och Bernt Johansson blev en av spelens mest uppmärksammade medaljörer i TV och också mest uppskattade.
Banan var 12,5 kilometer och kördes 14 varv. På det andra varvet hade en grupp gått loss och det var här som Bernt Johansson för första, men inte sista, gången presenterade sig för TV-publiken. Bernt var den som såg till att huvudklungan tog upp jakten på utbrytargruppen och att den blev upphunnen.
Efter halva loppet, på det sjunde varvet, var det dags igen för Bernt att se till att en utbrytargrupp inte fick för stort försprång. Det innebar att en tätklunga på 14 cyklister bildades. På det tionde varvet ökade Bernt tempot en aning utan att egentligen sätta in något ryck. Men tempohöjningen fick till följd att bara två åkare orkade följa Bernt, italienaren Martinelli och polacken Nowicki som inte hade någon som helst lust att hjälpa till med farthållningen eftersom han hade landsmannen Szurkowski med i huvudklungan som nu skulle kröna sin karriär med ett OS-guld.
Oväntat ryck
När klockan ringde för de sista varvet bestod täten av tio cyklister. Efter ett första utbrytningsförsök av en italienare satte Bernt in en stöt men blev snabbt inhämtad. Men svensken gav sig inte utan satte in ett ryck till och den ende som hade krafter att ta upp jakten var polacken Nowicki som hade gott om krafter eftersom han inte dragit en enda meter under hela loppet. När Nowicki kommit upp Bernt så slog svensken till en gång till med ett ryck. Det blev för mycket för polacken som inte hade väntat sig att Bernt skulle våga rycka en gång till.Bernts sista ryck kom fem kilometer från mål och dessa fem kilometer in mot mål blev en TV-thriller av sällan skådat format. De ibland väldigt hoptryckta TV-bilderna fick många att tro att klungan var på väg att hämta in Bernts försprång men han lyckades hålla undan och bilderna när Bernt svänger in på upploppet eskorterad av en mängd motorcykelpoliser och vänder sig om och ser att han är helt ensam är klassiska.
Bernt sprack upp i ett stort segerleende som kablades ut över världen och han skakade på huvudet som om han inte riktigt förstått att han var på väg att vinna OS-guld. Men upploppet var kemiskt fritt från konkurrenter. De kom inte förrän efter 31 sekunder och fick då göra upp om silver och brons.
De svenska värjfäktarna kom till Montreal med stora förhoppningar. Rolf Edling hade blivit individuell världsmästare 1973 och 1974 och laget 1974 och 1975. I semifinalen möttes Sverige och Ungern. I semifinalen blev Leif Högström stor hjälte genom att i den avgörande matchen slå den individuelle bronsmannen Kulcar och Sverige blev därmed klart för final mot Västtyskland.
När Sverige låg under med 1-2 skadades Göran Flodström och Calle von Essen fick hoppa in. Rolf Edling kunde avgöra den spännande matchen genom att se till att Sverige fick 8-5 i matcher och därmed en ointaglig ledning.
Den fjärde svenska guldmedaljen togs av tempestseglarna John Albrechtsson och Ingvar Hansson. I München kom de på fjärde plats men fick nu in en fullträff. De vann klassen överlägset efter serien 4-1-2-1-7-2-1.
Bragd igen av Knape
Den femte medaljen för Sveriges del, silver, togs av simhopperskan Ulrika Knape. I höga hopp skulle hon försvara sitt guld från München. Men det var länge osäkert om hon skulle kunna starta sedan hon drabbats av en kotförskjutning i nacken. Spekulationerna var många i svensk press om hennes möjligheter att komma till start. Och visst hade hon ont. Det svenska läkar- och massörteamet fick slita hårt för att få Ulrika i något så när tävlingsdugligt skick. Nu blev det "bara" silver men det var en bragd med tanke på de förutsättningar under vilka Ulrika fick genomföra tävlingen. Ulrika kunde dra sig tillbaka med en otrolig meritlista. Ett OS guld, två OS-silver plus VM, EM, NM. SM, DM och JEM-titlar.I "svenskgrenarna" brottning och kanot blev det i Montreal inga medaljer men ett antal bra placeringar.
Internationellt sett dominerades Montreal-spelen av de tre stora - Sovjet, Östtyskland och USA.
I nationspoäng vann Sovjet före Östtyskland och USA medan i medaljstriden bytte USA och Östtyskland plats. 17-miljonerslandet Östtyskland skördade nu stora triumfer. Speciellt inom damidrotten och många ställde naturligtvis frågan varför Östtyskland kunde dominera så stort. I friidrott tog de östtyska damerna nio guld medan herrarna orkade med två och i simning blev det elva guld för damerna och noll för herrarna.
Korridorsnack
Visst glunkades det en del i korridorerna om otillåtna medel men inget var bevisat och inga fälldes heller i tester under OS. Det är först efter Berlinmurens fall som bevis kommit fram om systematisk och vetenskaplig doping inom den östtyska statsidrotten.Men Montreal hade trots allt många sportsliga höjdpunkter. Rumäniens 14-åriga gymnastikflicka Nadia Comaneci trollband inte bara publiken på plats utan en hel TV-värld med sina uppvisningar. För första gången i den olympiska historien delade domarna ut tio poäng, högsta möjliga, för hennes prestationer. Och inte bara en gång utan sex gånger glimmade 10,0 på den olympiska anslagstavlan. Hennes guld på bommen och i barren är klassiska uppvisningar och hon nöjde sig inte heller med dessa två guld utan tog också hem "tungviktstiteln", mångkampen, där bland annat München-spelens gymnastikdrottning Olga Korbut fick nöja sig med en femte plats. Nadia Comaneci tog också ett brons i fristående men i hopp hamnade hon precis utanför prispallen på fjärde plats.
Spelens simdrottning blev Kornelia Ender, Östtyskland, tre individuella guld, ett i lagkapp och ett silver i lagkapp blev facit för Ender.
Hennes guld på 100 meter fjäril och 200 fritt är bland det svettigaste som presterats i en olympisk simbassäng. Finalerna i dessa grenar avgjordes med 20 minuters mellanrum och Ender använde in- och utmarscher och paraderna till och från segerceremonierna till smidighetsgymnastik!
Om Ender och Comaneci var spelens drottningar fanns det ett antal herrar som tävlade om titelns "spelens konung".
Många kungaaspiranter
Flest medaljer tog den ryske gymnasten Nikolaj Andrianov med fyra guld, två silver och ett brons. Men det blev aldrig någon egentlig hysteri runt honom. Han fick stå i bakgrunden för Comaneci och hade därmed svårt att slå igenom bland den breda publiken trots alla medaljer.Nej, kungatiteln fick delas mellan Finlands Lasse Virén som försvarade sina guld på 5000 meter och 10000 meter från München. I finalen på halvmilen grillade han sin värste konkurrent, Dick Quax, Nya Zeeland, under den sista kilometern så att Quax aldrig hade en chans att orka med att sätta in sin fruktade spurt. Milloppet lev en ganska enkel seger för favoriten som när ett drygt varv återstod kopplade guldgreppet.På friidrottsarenan fanns en annan som också kunde göra anspråk på kungatiteln - Kubas Alberto Juantorena. Han blev den första som tog guld på 400- och 800 meter i ett och samma spel. Många hade varit nära tidigare men Juantorena var den som lyckades först.
Mot Juantorenas långa kraftiga löpsteg fanns det inga som kunde konkurrera.
Ytterligare en kuban var med om striden om spelens kungatiteln och det var boxaren Teofilo Stevensson. Enkelt försvarade han sin tungviktstitel från München med sin eleganta boxning. OS-vinnare i boxning brukar mer eller mindre automatiskt ta klivet över till proffsboxningen för att där tjäna miljoner dollar men Stevenson förblev amatörboxningen, och Kuba, trogen.
