Moskva 1980

• Aktiva: 5217 (4092 herrar - 1125 damer)
• Tid: 19 juli-3 augusti
• Antalet grenar: 203
• Svenska medaljer: 3 guld, 3 silver, 6 brons

Moskva-OS blev turbulent i varje fall i upptakten till spelen. Den afrikanska bojkotten i Montreal hade gjort politikerna uppmärksammade på vilken genomslagskraft de olympiska spelen har.
Men det fanns trots allt optimistiska tongångar inför spelen i Moskva. Kina hade kommit tillbaka in i den olympiska familjen och några månader tidigare gjort come-back i vinter-OS. Dessutom hade de sovjetiska arrangörerna lovat att Israels flagga skulle få hissas på de olympiska flaggstängerna i Moskva. Det mesta såg med andra ord positivt ut.

Men nu blev det inte så. Den amerikanske presidenten Jimmy Carter hade sett hur hans usla opinionssiffror vände uppåt sedan han gjort ett kraftigt utspel i samband med Teheran-krisen. Carter ville visa ännu mer muskler för hemmaopinionen och krävde därför att de länder som ställt sig bakom en FN-resolution mot den sovjetiska inmarschen i Afghanistan skulle visa detta i handling genom att bojkotta spelen i Sovjet.

För svensk del var linjen klar: Sverige ska ställa upp i OS, VM och EM oavsett politiska konfrontationer på olika håll i världen.

Olympiska flaggan väl använd

Av de stora idrottsnationerna blev spelen bojkottade av USA, Västtyskland, Israel, Japan, Kanada, Norge och Kenya.

Många länder stannade hemma på grund av ekonomiska skäl och andra för att de inte hade kvalificerade idrottsmän. Skälen blev en anledning för IOK att ta upp olika stöd för dessa länder så att de i fortsättningen skulle få förutsättningar för att på ett eller annat sätt kunna vara med i framtida spel.

I samband med spelen och IOK:s 83:e session fick IOK sin sjunde president i och med att spanjoren Juan Antonio Samaranch tog över presidentskapet efter Lord Killanin.

Samaranch, 60, hade varit IOK-ledamot sedan 1966 och sade efter spelen följande med tanke på framtida spel och bojkotten av Moskva-spelen:

"Sommarspelen i Moskva föregicks av den kanske allvarligaste krisen i den olympiska rörelsens historia. Men IOK klarade den, och vår rörelse gick med ökad styrka och prestige ur den svåra situationen. Den amerikanska aktionen mot OS i Moskva kommer inte att leda till några ryska kontraattacker mot 1984 års spel i Los Angeles. Där tror jag att vi kommer att få uppleva en "försoningens olympiad".

Hur det gick med den saken vet vi nu.

Välregisserade spel

Invigningen bojkottade av flera västländer men detta märktes inte mycket utan det som stannat kvar på näthinnan är den perfekt regisserade föreställningen med olika massuppvisningar som Sovjet sedan många, många år hade erfarenhet av. Inte minst från alla firanden av första maj på Röda torget. Nu gick allt i idrotten och inte i militärens tecken.

Mest spektakulärt från invigningen var på det sätt som elden tändes. Många undrade hur i all sin dar fackelbäraren skulle komma upp till slutmålet. Då, när det närmade sig, bildade soldaterna på den sektionen en mänsklig bro.

Moskva-OS blev också något av rekord i säkerhet. Många var det som irriterades över den otroliga säkerhetskontroll som aktiva och arbetande press tvingades genomgå flera gånger om dagen för att komma in till arenor, presscenter och olympisk by.

OS-byn var väl tilltagen med plats för 18000 personer och med bojkotten som ett faktum blev det gott om plats för alla nationer. Fortfarande hade damerna en speciell by denna gång som en egen "ö" i den stora byn.

Hur blev då den svenska insatsen i Moskva. Ja, fakta säger tre guld, tre silver, sex brons och totalt en tolfte plats i nationsligan. Fullt godkänt även om en del svenska kritiker talade om "devalverade OS-medaljer". Men med hela östblocket på plats och majoriteten av väst fanns det ingen anledning för de svenska medaljörerna att nedvärdera sina insatser.

Turbana i bassängen

Pär Arvidsson hade sopat banan med sina amerikanska konkurrenter vid universitetsmästerskapen i USA och var favorit både på 100- och 200 meter fjäril. Därför kom hans sjunde plats på 200 den första tävlingsdagen som en kalldusch. Pär konstaterade att han missat "toppningen" av formen och konstaterade att det då inte skulle bli lättare på halva distansen.

Men där fick han fel - som tur var.

Pär hade inför spelen slagit världsrekordet (54,15) och var favorit men det var före 200 meter.
Slutstriden blev nervkittlande med en tröttnande Pär Arvidsson på de sista 10-15 metrarna medan veteranen Roger Pyttel, Östtyskland, på den sjunde banan for fram som skjuten ur en kanon. Men Arvidsson kunde hålla undan och vinna på tiden 54,92 två futtiga hundradelar före Pyttel.

Bengt Barons finallopp på 100 meter rygg kom dagen efter Pär Arvidssons misslyckande på 200 meter fjäril och Bengt hade tänt ett hopp i semifinalen då han slog det svenska rekordet. Men att det skulle räcka till guld i finalen var det ingen som trodde. Favoritskapet fick hemmasimmaren Kuznetzov bära. Efter 50 meter ledde Baron men alla väntade då på att Kuznetzov skulle komma med sin långspurt. Men han kom aldrig längre än till andra plats. Baron kunde i stället dryga ut avståndet och vinna med 46 hundradelar och som ett kvitto på att han var bäst var hans tid också världsårsbästa. Inte ens amerikanerna hade simmat så fort. Men Bengt var inte riktigt på det klara med att han vunnit. När han slagit handen i kaklet tittade han upp på ljustavlan och såg att bana fem vunnit. Men för säkerhets skull var han tvingad att kolla att det var han som simmat på bana fem och när den sekundsnabba proceduren var klar vräkte han sig upp ur vattnet i en glädjekaskad.

Men simmarna hade inte fått nog av medaljer. Det blev både silver och brons på 100 meter fritt genom Per Holmertz och Per Johansson. Lika överraskande som Barons guld kom också de svenska damernas silver på 4x100 meter.

Överraskande fäktguld

I friidrott fanns det förhoppningar att Sverige skulle kunna göra något efter Gärderuds framgångar i Montreal. Men det stannade vid förhoppningar och en fjärde plats som bäst för Linda Haglund på 100 meter.

I gång blev det en fjärde plats på femmilen genom Bengt Simonsson medan Bosse Gustafsson blev diskvalificerad 350 meter från mål, inne på stadion, när han var på väg mot ett brons. Bosse hade en varning sedan tidigare som han själv inte var medveten om.

Svenskgrenen kanot blev en besvikelse med en femte plats som bäst medan brottarna tog två brons genom Benni Ljungbäck i bantamvikt och Lars-Erik Skiöld i lättvikt. Världsmästaren från 1977 Frank Andersson fick finna sig i att hamna utanför prispallen på fjärde plats i mellanvikt.
Moderna femkamparna höll stilen och tog brons i lagtävlingen och samma valör på medaljen fick Tornado-seglarna Göran Marström och Jörgen Ragnarsson..

Skyttarna var framgångsrika med två medaljer. Silver i skeet genom Lars-Göran Carlsson och brons till Sven Johansson i frigevär.

Uppskriven löparduell

Nu slöt den här kampen oavgjort i och med att Coe tog guldet på 1500 meter och Ovett på 800 meter.

På Leninstadion märktes kanske mest bojkotten av. Inga amerikaner eller västtyskar men det blev ändå sex världsrekord. Här talades det dessutom om ryskt fusk med öppnade stadionportar när de sovjetiska spjutkastarna var i farten och funktionärer vid stavhoppet som kunde kännas igen som hemmatränare och i tresteg där hopp som var regelrätta underkändes. Men mycket av fusktalet kan förknippas kring det politiska spelet.

I boxningens tungviktsklass kunde kubanen Teofilo Stevenson ta sitt tredje raka OS-guld. Den här gången lite långsammare i aktionen vilket innebar att motståndarna fick en lite skonsammare behandling än fyra år tidigare i Montreal.

En knäpp på näsan fick USA då sovjeten Vladimir Salnikov som förste man simmade under 15 minuter på 1500 meter. Det var en drömgräns som USA-simmarna länge varit ute efter och som de dessutom naturligtvis försökte slå i sina egna tävlingar under OS på hemmaplan.