München 1972

• Aktiva: 7123 (6065 herrar - 1058 damer)
• Tid: 26 augusti-10 september
• Antalet grenar: 195

Spelen i München hade två sidor dels naturligtvis den sportsliga och dels den politiska med terrordådet den femte september som tragisk kulmen.

Den femte september står som en av idrottshistoriens allra svartaste dagar.
17 personer dog i terroristorganisationen Svarta Septembers attack mot den israeliska OS-truppen inne i OS-byn.

Terroristerna var väl förtrogna med OS-byn i München och tog sig med lätthet över stängslet och direkt till den israeliska förläggningen. Terroristerna mötte på motstånd av en tyngdlyftare som försökte spärra dörrens med sin egen kropp men som sköts i stycken. De tog sedan nio israeler som gisslan. För att släppa gisslan krävde terroristerna att Israel skulle släppa 200 palestinska fångar. Om inte skulle gisslan mördas vid middagstid. Tidsfristen flyttades fram under det att terroristerna förhandlade med Israels regering som dock sa nej till alla krav.

Terroristdramat följdes på nära håll av världens media som bland annat kunde kabla ut bilder på de maskerade terroristerna inne i OS-byn. På kvällen efter mörkrets inbrott hämtades gisslan och terroristerna av en militärhelikopter och fördes till militärflygfältet Fürstenfeldbruck. Meningen var, i varje fall trodde terroristerna detta, att de där skulle få tillgång till ett plan som skulle kunna ta dem och gisslan till ett arabland.

Men den tyska militären och polisen stormade helikoptern med gisslan i ett fritagningsförsök som gick helt snett. Helikoptern sprängdes och i samband med detta dog nio israeler, fem araber och en tysk polis. Med de två israelerna som mördades inne i OS-byn krävde terroristattacken sammanlagt 17 liv.

Spelen ska fortsätta!

Beslutet att inte avbryta tävlingarna kom efter en lång diskussion inom IOK:s styrelse som kom fram till att man skulle fortsätta spelen. Beslutet var enhälligt även om det inom IOK:s styrelse vid mötet fanns de som ansåg att man skulle avbryta tävlingarna.

Vid sorgehögtiden på Olympiastadion sade IOK-presidenten Avery Brundage i sitt tal följande:
"Jag är övertygad om att alla är överrens om att vi inte kan tillåta en handfull terrorister att förstöra den manifestation av internationellt samarbete och goodwill som den olympiska rörelsen utgör".

Därmed kan man säga att IOK utarbetade en praxis att inte ge vika för yttre hot. Inga hot av terrorister eller bojkotter skulle få sätta stopp för olympiska spel!

Före spelen i München hotade de afrikanska staterna att de skulle bojkotta tävlingarna om inte Syd-Rhodesia uteslöts. Den vita minoriteten i landet hade gripit makten och ensidigt förklarat landet självständigt. IOK-presidenten Brundage var emot en uteslutning men fick till slut ge sig.
Ge sig gjorde också Brundage som IOK-president. 84 år gammal överlät han presidentskapet till den irländske lorden Killanin.

Reformeringen inleds

1972 var också året då dopingproblemet börjar tona fram allt mer. För första gången genomfördes dopingtester och sju prover visade sig vara positiva.

DDR fortsatte att imponera som idrottsnation och tog i München 20 guld, 23 silver och 23 bronsmedaljer.

Världens snabbaste man var inte en amerikan den här gången utan sovjeten Valerij Borzov. Hans guld på 100 meter var svårt för de segervana USA att acceptera. Inte minst beroende på att de två huvudfavoriterna Eddie Hart och Reynaud Robinson inte ens kom till start och fick chansen att utmana Borzov. Anledningen till att de uteblev var att deras tränare tagit fel på starttid och de båda favoriterna satt och tittade på TV i OS-förläggningen när mellanheaten startade. På 200 meter skulle därför USA-laget utkräva revansch men Borzov utklassade alla i finalen.

På 400 meter häck skrev John Akii-Bua, Uganda, in sig i historieböckerna med sin finaluppvisning som slutade med världsrekord på distansen. Hans show efter segerloppet som sågs av miljarder människor i TV världen över gjorde honom till spelens mest folkkäre medaljör.

Tre tunga finska guld

Pekka Vasala (1500 m) och Lasse Viréns dubbla guld på 5000 meter och 10000 meter.

Viréns guld på 10000 meter saknade inte dramatik. Efter ungefär halva loppet trampade Virén snett och ramlade och drog med sig några konkurrenter i fallet.

Men Virén kom upp men han hade naturligtvis tappat mark till täten. Finländaren tog upp jakten och fick ganska snart tätkänning. När det var en kilometer kvar drog Virén igång sin långspurt och den avslutande kilometern gick på 2.29,1. I mål fick Virén tiden 27.38,4, världsrekord med en sekund trots fallet!

I gymnastik etsade sig ett namn fast efter fantastiska uppvisningar - Olga Korbut, Sovjet. "Sparven från Minsk" charmade inte bara domarna utan en hel värld.

I simning var det amerikanen Mark Spitz som dominerade. I Mexiko fyra år tidigare var Spitz impopulär bland sina landsmän och blev mer eller mindre offentlig hånad när han misslyckades. Men i München fick han sin personliga revansch - med råge.

Sammanlagt simmade han hem sju guld - fyra individuella och tre i lagkapp.
Maratonsegraren Frank Shorter startade med sin seger början av en hysterisk joggingvåg och såg också till att popularisera maratonlöpningen. Att han dessutom startade en egen miljonindustri med skor och kläder gjorde inte OS-guldet mindre värt för honom personligen.

Svensk uppryckning

SOK hade tagit kritiken på allvar efter Mexiko och organisationen var upplagd på ett nytt sätt vilket gjorde att andan i truppen blev helt annorlunda. Nu var det mer ett lag som kom till München än en samling individuella idrottsmän.

Terrordådet i OS-byn innebar också en stor förändring i och med att den svenska truppledningen beslöt att damerna skulle flytta in i herrförläggningen och därmed var den gemensamma OS-byn för första gången ett faktum även om det skulle dröja ytterligare en tid innan båda könen delade by helt och hållet!

Sverige fick en drömstart på den första tävlingsdagen och i den första medaljgrenen fripistol. Otippad slog Ragnar Skanåker till och vann en säker seger. Få utomstående fanns på plats på skyttebanan och den svenska presskåren togs rejält på sängen med Skanåkers oväntade guld.
Med ett guld redan den första dagen gav det ett rejält självförtroende i hela truppen. Det är många som vittnat om hur spänningen inför deras egna starter släppte.

Den svenska simtruppen som i Mexiko bara tog två futtiga poäng revanscherade sig rejält i München. Nu blev det 36 poäng, tre guld och ett silver. Medaljerna togs av Gunnar Larsson, två guld, och Ulrika Knape, guld och silver.

Ofärdig Ulrika färdig!

Konkurrensen var mördande och på förhand var det mest tal om att Östtyskland skulle kunna ta samtliga medaljer men att USA skulle kanske kunna konkurrera om några och sedan skulle någon hoppare från udda nationer kanske kunna knipa någon enstaka medalj. Till den sistnämnda kategorin hörde Ulrika Knape och då i första hand i höga hopp.

Svikthoppet gick före höga hopp och efter den första dagens hopp var det dubbelt svenskt i topp. Ulrika etta och träningskompisen Agneta Henriksson tvåa. Skulle det hålla?

Den andra dagens avslutande tre hopp inleddes med att Micki King, USA, tog över ledningen som hon kunde hålla. Ulrika klarade av pressen och kunde ta silver medan Agneta Henriksson missade sitt andra finalhopp och fick nöja sig med en sjätte plats.

Men allt det här var naturligtvis mycket bättre än väntat och då återstod ju Ulrikas favoritgren höga hopp.

Om förväntningarna var höga så växte de än mer och efter den första dagen låg Ulrika på andra plats. Bara Milena Duchkova, Tjeckoslovakien, var bättre.

Inför tävlingarnas sista hopp ledde Ulrika med futtiga två poäng. En enda liten miss och guldet kunde flyga all världens väg. Men Ulrika visade prov på nerver av stål och satte sitt hopp perfekt och fick också bra betalt, 67,23 poäng. Sammanlagt 390,00 och pressen på Duchkova blev alldeles för stor. Hon fick ett överslag och slutade 20 poäng efter Ulrika.

Ulrikas guld var det första i simhopp sedan 1920 då Arvid Wallman vann raka hopp.

Ulrikas guld var minst sagt sensationellt.

"Guld-Gunnar"

På bröstsimmet kom Tim McKee upp och la sig i tätstriden. Inför det avslutande frisimmet låg Gunnar på fjärde plats 2,2 sekunder efter ledande McKee. Hall var knäckt men Gunnar hade krafter kvar och tog upp jakten på McKee. Amerikanen stumnade till och Gunnar åt upp försprånget. Men var det hela försprånget? I mål var det omöjligt och den stora anslagstavlan kunde inte ge besked. På den noterades de båda för samma tid 4.31,98. Men efter någon minut, som kändes som timmar, kom tusendelarna upp. Larsson 4.31,981, McKee, 4.31.983. Två tusendelars marginal. Så litet kan man inte vinna med. Men då kunde man. Mest rättvist hade naturligtvis varit om guldet delats men efter det här loppet kom också en regeländring till stånd. Men guldet och marginalerna var på Gunnars sida och det var också det första svenska simguldet sedan 1928 då Arne Borg vann 1500 meter fritt.

Gunnars andra final var på halva distansen, 200 meter medley. Här var de amerikanska simmarnas taktik att med en tuff öppning knäcka Gunnar som skulle lockas att gå med i det höga tempot.

Gick inte att lura

Gunnar hade faktisk chans att ta en tredje medalj - på 400 meter fritt. Men han sumpade chansen. Gunnars 4.09,8 räckte inte till final och det grämde Gunnar då och gör det faktiskt fortfarande. Han visste att om ha bara klarade av försöken i morgonväkten skulle han ha en bra chans i finalen. Så bra var han. Men nu missbedömde Gunnar farten i försöket och fick aldrig visa vad han kunde.

Det blev ju fler svenska medaljer i München och här följer en liten medaljkavalkad:
I friidrott tog Sverige bara fyra poäng. Och alla fyra genom diskuskastaren Ricky Bruch som tog brons som för övrigt var Sveriges första friidrottsmedalj sedan 1952. Ricky hade varit "dödförklarad" många gånger i svensk press och han konstaterade efter bronset:

"Kanske bör jag trots allt vara nöjd med resultatet med tanke på att jag för ett halvår sedan bedömdes som ett nervvrak".

I boxning tog Sverige genom Hasse Thomsén den mest överraskande medaljen. Thomsén tog brons i tungvikt och såg samtidigt till att göra boxningen till en populär TV-sport. Svensk TV hade ju fram till spelen i München varit mycket restriktiv med att visa rörliga boxningsbilder. Nu ändrade man på den filosofin.

Kuba, som aldrig tidigare tagit något OS-guld, tog nu tre medaljer av den ädlaste valören. I tungvikt presenterade sig en man vid namn Teofilo Stevenson med att ta guld och det var inte sista gången han skulle göra sig känd i OS-sammanhang.

I ridsport blev det svenskt brons i dressyrens lagtävling genom Ulla Håkansson, Ninna Swaab och Maud von Rosen. De svenska lagets målsättning var att ta en bronsmedalj och det klarade man med god marginal före Danmark.

Kanot - öststatsgren

Den ende som var i närheten av att spräcka östdominansen var Rolf Peterson som så när lyckades med att försvara sitt guld på K-1 1000 meter från Tokyo. Rolf öppnade i finalen sin vana troget mycket tufft och hade ledningen ända fram till de sista 50 metrarna då sovjeten Sjaparenko i en vild spurt tog sig förbi och vann med 29 hundradelar. Rolf öppnade kanske lite för tufft och fick sota för det i slutskedet då mjölksyran besegrade honom.

Rolf var så utpumpad efter loppet att han med nöd och näppe kunde paddla in till land där han kollapsade.

Återhämtad var han inte heller vid prisceremonin en stund senare. Rolf sjönk ihop på prispallen men kunde med en sista viljeansträngning resa sig och stående ta emot silvret.

Unik dubbelmedaljör

Att dubblera i de båda stilerna blev allt mer sällsynt och att dessutom ta medalj i båda stilarna var och är än mer sällsynt. Men welterviktaren Janne Karlsson lyckades med det och blev den femte brottaren i historien som lyckades ta medalj i båda stilarna. Det blev silver i den fria stilen och brons i den grekisk-romerska för svensken. Silvret var det mest oväntade eftersom Janne Karlsson ställde upp i klassen mest på skoj för att ha något att göra innan den grekisk-romerska klassen kom igång. I grekisk-romerska stilen blev Karlsson bortdömd men den svenska protesten blev avslagen så där fick han nöja sig med bronset även om det kunde blivit medalj av högre valör.

I segling, också det en säker svenskgren, blev det två silver genom Stig Wennerström i soling och Pelle Pettersson i starbåt. Seglarna hade långt före OS varnat om att det skulle bli svårt att ta medaljer om man inte fick ökade resurser eftersom många nationer numera satsade hårt på seglingens OS-klasser. Inte minst öststaterna.

Bågskytte hade inte funnits på OS-programmet sedan 1920 men gjorde nu come-back. Efter fyra dagars tävlande kunde Gunnar Jervill ta en säker silvermedalj slagen av den 18-årige amerikanen John Williams med 47 poäng.