Paris 1924

• Deltagande nationer: 44
• Aktiva: 3092 (2956 herrar - 136 damer)
• Tid: 4 maj-27 juli
• Antalet grenar: 126

Paris blev den första staden som fick förtroendet att arrangera OS en andra gång. Staden skulle nu ta revansch för de misslyckade spelen 1900. Inte minst Coubertin var mån om att fiaskostämpeln från sekelskiftet skulle putsas bort från "världens huvudstad".

Att Paris fick arrangera spelen berodde till stor del på att Coubertin själv mer eller mindre manipulerade sina IOK-kollegor. Från början var 14 städer intresserade av att får spelen 1924. Men när man 1920 skulle besluta vilken stad som skulle få spelen bordlades frågan för att beslutas ett år senare.

Inför det mötet skrev Coubertin till IOK-ledamöterna att han tänkte avgå och att det väl vore passande att i det läget förlägga spelen 1924 till Paris och den store förnyaren av den olympiska rörelsens hemstad.

Coubertin erkände vid ett senare tillfälle att påverka IOK-ledamöterna på det här sättet hade vissa likheter med en statskupp.

Dynamisk period

Den franska regeringen och staden Paris ställde upp med 30 miljoner francs och man moderniserade den 15 år gamla arenan "Stade de Colombes" som nu fick ordet "Olympique" med i namnet.

Av de 3092 anmälda deltagarna från 44 länder kom 2956 till Paris och av dessa var 136 damer trots motstånd från Coubertin.

Fortfarande fick Tyskland inte vara med. Kriget kastade fortfarande sina skuggor över både idrott och politik. En förklaring till att Tyskland inte fick vara med var att beslutet om spelen i Paris togs bara ett år, 1919, efter krigsslutet.

SOK hade ju inför spelen i Paris intagit en stramare hållning till deltagandet i Paris. Man ansåg att en trupp på totalt 228 personer vara lämplig. Kostnaderna för truppen beräknade man till 49:85 kronor per dag. Totalt uppskattade man kostnaden för truppen till 336 000 kronor. Av dessa gick inte mindre än 70 000 kronor till ridsporten och då främst transportkostnader.

Bil till doktorn

Den gemensamma utrustningen som SOK stod för var inte av dagens klass. Deltagarna fick hattband med svensk flagga, bröstflaggor samt officiella märken med Paris 1924 i silver.
De stora avstånden i Paris gjorde att SOK ansåg efter många och långa diskussioner att ge läkaren tillstånd "...att använda automobil i tjänsten men för att icke kostnaderna skola springa i höjden skall kontroll ske var tredje dag."

SOK hade bättre kontroll på pengarna den här gången således vilket också märktes när spelen skulle summeras ekonomiskt. SOK fick nära 100 000 kronor över vilket man av regeringen fick tillåtelse att spara för att använda till nästkommande spel.

Nå, vidare till själva tävlingarna och Paris-spelen var inget undantag från tidigare spel i och med att själva tävlingsperioden fortfarande var utsträckt. OS-tävlingar avgjordes i maj, juni och juli men officiellt mellan 5-27 juli.17 idrotter plus konst fanns den här gången på programmet. Damerna fick tävla i fäktning för första gången och i tennis och simning.

Halverad medaljskörd

Den svenska dominansen i modern femkamp fortsatte även om det den här gången "bara" inskränkte sig till de tre första platserna med Bo Lindman som guldmedaljör.

I dressyr tog Ernst Linder guld och i brottningens grekisk-romerska stil tog Calle Westergren guld i lätt tungvikt. Den fjärde svenska guldmedaljen svarade det svenska ridlaget för i hoppning.
Men det fanns många av den tidens mest populära svenska idrottsmän som gjorde bra ifrån sig utan att ta guld.

Arne Borg i simning kunde åka från Paris med silver på 400 och 1500 meter fritt, brons i lagkappen 4x200 meter och en fjärdeplats på 100 meter fritt. Borg debuterade i Antwerpen utan att ta några medaljer men nu som 23-åring var han flygfärdig internationellt sett.
Borg fick tampas med en av spelens mest uppmärksammade deltagare, amerikanen Johnny Weismüller. Tre guld blev det för amerikanen och mer guld blev det i annan form när han 1931 skrev ett kontrakt på 21 Tarzan-filmer i Hollywood.

I friidrott möter vi ännu ett känt namn - Edvin Wide - som tog silver på 10 000 meter och brons på halva distansen.

I fotboll blev det brons och namn som Sigge Lindberg, Putte Kock, Pära Kaufeldt, Sven Rydell med flera har för alltid ristat sig in i historieböckerna.

Fransk värmebölja

Nurmi åkte från Paris med tre individuella guld och två i lag och hans landsman Ville Ritola var inte mycket sämre med två individuella guld och två silver och två guld i lag.

Världen var förundrad - hur kunde det lilla landet i norr producera sådana "övermänniskor" i friidrott. När Nurmi tog sitt guld i det drygt millånga terrängloppet kom bara 15 av 38 startande i mål i den tryckande hetta. Fyra svenskar var så utmattade att de fick föras till sjukhus och några var så uttröttade när de kom in på upploppet på arenan att de inte orkade ta sig i mål. Men Nurmi var mer eller mindre opåverkad av hettan.

Några episoder från Paris som kan vara värda att ta upp är till exempel tempoloppet i cykel som var 188 kilometer långt! Här kan man verkligen fråga sig om deltagarna ställde upp under samma förutsättningar.

Franskt cykelproffs?

Tennisen var med för sista gången och skulle inte återkomma förrän 1988 i Seoul. Dåtidens två största stjärnor var inte med i turneringen. Amerikanen Bill Tilden avstod från den långa resan till Paris och hemmanationens stora tennishjältinna Suzanne Lenglen kunde inte försvara sin titel från Antwerpen eftersom hon var överansträngd.

Spelen i Paris sågs av 674 000 betalande åskådare och vi kan också notera att det för första gången fanns en olympisk by som var mycket uppskattad av ledare och aktiva. Men byn hade inte kommit för att stanna. Det var först 1932 i Los Angeles som den olympiska familjen inkvarterades än en gång i en speciell OS-by.

1924 var det också premiär för ett vinter-OS även om det inte än kallades för just det utan för "Internationell sportvecka".