- Deltagande nationer: 83
- Aktiva: 5348 (4738 herrar - 610 damer)
- Tid: 25 augusti-11 september
- Antalet grenar: 150
Inför OS i Rom beslutade SOK med erfarenheterna från Melbourne att endast SOK skulle bekosta resorna till OS och att specialförbunden inte hade rätt till att på egen bekostnad skicka deltagare till OS.
Saken fick en första prövning då den legendariske Idrottsbladsjounalisten Torsten Tegnér erbjöd sig att bekosta gångaren Lars Hindmars resa till Rom. Hindmar låg i fejd med gångarbasen Lindé som inte tog ut honom. SOK:s AU hänsköt ärendet till ekonomidelegerade, där Lindé satt (!), och där blev svaret, ja just det, nej!
Internationellt att veta av värde inför Rom är att Kina lämnade den olympiska familjen i protest mot att IOK fortsatte att erkänna nationalist-Kina på Taiwan. När Kina utträtt ansåg IOK-presidenten Brundage att frågan var löst och Brundage blockerade efter det under resten av sin tid som president alla försöka att få med Kina igen.
Vid invigningen, 85 länder fanns på plats, marscherade Taiwan in med en skylt med budskapet "Under protest". De protesterade mot att de fick heta Formosa och inte Kina.
Det här var också sista gången som Sydafrika fanns med i OS-sammanhang på lång tid på grund av apartheidpolitiken.
Svensk dominans minne blott
Från och med detta sommar-OS kommer vi också att ägna en hel del åt den internationella delen av spelen. Naturligt eftersom de svenska framgångarna och dominansen i många fall nu är ett minne blott. Idrottsvärlden började nu verkligen bli global vilket gjorde att Sverige nu fick allt svårare att hävda sig i den hårdare konkurrensen.Men visst fanns det svenska glädjeämnen i Rom. Gert Fredriksson avslutade här sin makalösa olympiska kanotkarriär vid 40 års ålder med ett guld i K2 tillsammans med klubbkompisen från Nyköping Sven-Olov Sjödelius. Gerts sjätte OS-guld togs med minsta tänkbara marginal - 18 hundradelar. Det här var också Sveriges enda guld i Rom!
40 minuter före guldloppet hade Gert paddlat final på K1 1000 meter och där hade inte oväntat hans segerrad brutits och han fick nöja sig med ett brons.
I simning blev det på sex finalplatser en medalj och en för svensk simsport mycket viktig sådan.
Viktig simframgång
Blott 15-åriga Jane Cederqvist kämpade till sig ett silver på 400 meter fritt. Efter halva loppet såg det inte speciellt bra ut. Jane hade simmat orytmiskt men på den sista halvan hittade hon stilen och avancerade från sjätte, vid 200 meter, till andra plats.1960 fanns det bara en tempererad 50-meters bassäng i Sverige (Uppsala). Men Janes silverlopp satte fart på byggandet av stora simbassänger i Sverige vilket gav simsporten ett rejält uppsving i Sverige.
Silver blev det också för 41-årige (!) gångaren John Ljunggren som i hettan disponerade sitt lopp så väl att han kunde vinna med 25 sekunder.
OS i Rom var också första gången som, i varje fall för svensk del, som tävlingarna slog igenom som TV-underhållning vilket gjorde att vi kom närmare och också blev allt mer intresserade av de stora internationella stjärnorna. Och i Rom var det många sådana som föddes och som den svenska TV-publiken tog till sina hjärtan.
Kanske mest omtyckt av alla blev spelens sprinterdrottning "den svarta gazellen" amerikanskan Wilma Rudolph som så elegant sprang hem guldet på 100 och 200 meter plus den korta stafetten.
Notabelt är också att herrarnas 100 meter vanns av startkanonen Armin Hary, Västtyskland. Grenen hade ju dominerats av USA som sedan OS i Aten 1896 tagit elva av 14 titlar.
Loppet hade många raffinerade ingredienser då Harys konkurrenter avsiktligt tjuvstartade på första försöket för att störa startspecialisten. Det andra startförsöket såg ut att vara en perfekt start men efter fem meter återkallades löparna. I det tredje försöket var Hary tvingad att gå på säkerhet men var trots det i ledning efter 40 meter. I mål klockades Hary för 10,2 samma tid som amerikanen Sime men Hary var ändå klar segrare.
Uppvisning av Elliot
1500 meter blev som vanligt en av de stora händelserna på friidrottsarenan. Det blev inte så mycket kamp, nej, snarare uppvisning av australiensaren Herb Elliot. Elit vann på världsrekordtiden 3.35,6 efter en formidabel 600 meter lång spurt.Svenske Dan Waerns taktik var att ligga i rygg på Elliot men när australiensaren växlade tempo fick Waern en knäck och föll tillbaka till sjunde plats i fältet. Men han arbetade sig upp till en fjärde plats efter ett mycket starkt slutvarv.
"Stickan" Pettersson gjorde än en gång en bra OS-final i höjd och kom den här gången femma medan Kjell-Åke Nilsson hamnade på sjunde plats. I damernas höjd svarade Inga-Britt Lorentzon för en fin insats med en sjätteplats. 20 år senare skulle dottern Susanne föra familjens OS-traditioner vidare i höjdhopp i Moskva.
När vi är inne på friidrott kan vi naturligtvis inte heller gå förbi maratonsegrare Abebe Bikila, Etiopien som barfota vann. Segern var också startskottet för Afrikas intåg som konkurrenskraftig kontinent i olympiska sammanhang.
Sagan om Clay startade
I boxningen gjorde en av världens bästa och mest omskrivna idrottsmän genom tiderna sin debut på den internationella scenen - Cassius Clay. 18-åringen vann den lätta tungvikten och skrev proffskontrakt direkt efter spelen och fyra år senare var han tungviktsvärldsmästare. Efter det tog han namnet Mohammad Ali. 1996 var det han som tände den olympiska elden i Atlanta.Rom blev också tyvärr startskottet för ett dystert kapitel där punkten ännu inte är satt - doping.I cykelns lagtempolopp, tio mil, dog den 23-årige dansken Knud Enemark. I den tryckande hettan sades det först att han dött av solsting med det visade sig att han tagit amfetamintabletter för att lättare klara alla trötthetsvallar. Vid denna tidpunkt fanns det inga regler för vilka preparat som var förbjudna men inom proffscyklingen hade man länge använt amfetamin. Nu var det tragiska dödsfallet början till att dopingregler infördes till senare spel.
