- Antalet nationer: 30
- Antalet deltagare: 665 (522 herrar - 143 damer)
- Tid: 18 februari - 28 februari
- Antalet grenar: 27
17 juni 1955 i Paris fick Squaw Valley de Olympiska vinterspelen 1960. Storfavoriten Innsbruck förlorade med två futtiga röster - 30-32 - mot uppstickaren Squaw Valley. Squaw Valley, Indiankvinnans dal, var en oexploaterad dal i ett vildmarksområde i Sierra Nevada. Bakom kampanjen fanns en man, Alexander Cushing, med ekonomiska intressen i dalen. Han hade aldrig visat något intresse för idrott men insåg vad ett Olympiskt vinterspel kunde innebära ekonomiskt för dalen och hans egen ekonomi. Tillsammans med journalisten George Weller från Chicago Daily Mail fick de fart på kampanjen och med list och finurlighet manövrerade de båda herrarna i den olympiska världen. När det var dags för omröstning i Paris 1955 hade de mot alla odds en reell chans att ta hem spelet. Squaw Valley fick i den första röstomgången 30 röster i den andra 31 och så i den tredje och avgörande 32. För första gången hade ett vinterspel gått till ett helt obefolkat och öde landområde! Utgångsläget var nu inte det allra bästa för Cushing. Visserligen hade staten Californien lovat att investera i den öde dalen men de hade inte fått veta, eller insett, hela sanningen om vidden av OS-projektet ekonomiskt sett. Men Cushing spekulerade fräckt att varken staten Californien eller USA skulle tillåta att spelen flyttades till en annan ort eller land. Men kritiken blev stark när man såg hur mycket pengar som pumpades in i Indiankvinnans dal så stark att Cushing tvingades bort från allt som hade med spelen att göra. Cushing försvann redan fyra år före spelen till sin stuga längst inne i dalen. Men prestigen gjorde att USA inte kunde backa ur. Samtidigt som miljoner dollar investerades i dalen kunde upphovsmannen själv se hur hans mark blev värdefullare för varje dag som gick.
Enorm publicitet
Att Squaw Valley fick publicitet åren före spelen råder det ingen tvekan om. Än var det rapporter om att allt gick enligt planerna än var det rapporter om att spelen aldrig skulle kunna genomföras och kritik framfördes också mot att spelen skulle gå på 2000 meters höjd vilket skulle göra de sportsliga förutsättningarna svåra för de aktiva. Men orten Squaw Valley klarade sig från den envisa kritiken eftersom alla var eniga om att det var en perfekt ort för vinteridrott med ett undantag och det gällde längdåkningen som man måste förlägga utanför själva dalen. Dalen var helt enkelt för liten för längdåkarna - 2000 meter lång och 500 meter bred. OS-arrangörerna kom under åren före spelen i kontakt med alla tänkbara svårigheter. Det enda man inte oroade sig för egentligen var vädret eftersom dalen var en av de snösäkraste i hela USA. Så därför kom det som en stor chock för de som kom till Squaw Valley dryga veckan före invigningen för att förbereda truppernas ankomst. Indiankvinnans dal drabbades av ett sällan skådat oväder. Regnet vräkte ned, den 8 februari, tio dagar före invigningen kom 140 millimeter regn! OS-dalen formligen dränktes i vatten och de flesta trodde att spelen skulle regna bort. Men dagen efter den stora rotblötan vände vädret och i stället för vatten kom det vit fin snö. Problemet var bara att det kom så mycket på en gång!En meter på 24 timmar
Över en meter snö föll i dalen på ett dygn. Arrangörerna jublade men satte jublet i halsen då de efter ett slag insåg vad som krävdes för att få till stånd acceptabla tävlingsarenor. Men med en imponerande handlingskraft kunde arrangörerna med hjälp av maskiner och människor på ett dygn skotta ort snö där det behövdes och preparera banor och spår så när de aktiva anlände till Squaw Valley kunde de inte se några spår av ett av de värsta oväder som drabbat Sierra Nevada. För första gången sedan Squaw Valley fick spelen fick de ansvariga beröm för sin insats! Nu hade arrangörerna turen på sin sida. Efter alla oväder bestämde vädergudarna att solen skulle flöda över Squaw Valley under nästan hela vinter-OS. I längdskidåkningen hade Sverige stora förhoppningar på sidkungen Sixten Jernberg. Den svenska truppen var väl förberedd sedan de känt på den höga höjden 1800-2000 meter vid för-OS-tävlingarna året före OS. Längskidåkningen var den enda gren som avgjordes utanför OS-dalen i Mac Kinney Creak som kunde bjuda på perfekta banor och förhållanden med undantag för den höga höjden som skulle spela en del av de aktiva ett spratt i framför allt stafetten. Den svenske skidkungen Sixten Jernberg hade stora förväntningar på sig sedan han imponerat stort på SM strax före OS. Många svenska entusiaster talade om att Sixten skulle kunna ta hem storslam. Det började bra med guld för Sixten på tremilen där han fick hårdast konkurrens av kompisen Rolf Rämgård. Efter segern drabbades Sixten av en släng av influensa vilket skulle visa sig vara ödesdigert. På 15 kilometer lyckade Sixten med att ta silver slagen med tre futtiga sekunder av 35-årige Haakon Brusveen, Norge. På femmilen märktes det än mer att Sixten inte hunnit återfå de urkrafter som han besatt vilket gjorde att han där fick nöja sig med en femteplats.Svensk damsensation
En stora sensationen under OS-skidtävlingarna svarade det svenska damlaget för i stafetten där de slog de skyhöga favoriterna Sovjet. Segern grundlades på den första sträckan redan efter 300 meter då den sovjetiska startflickan Erosjina föll. Irma Johansson såg chansen och tog den och ryckte ifrån och kunde växla med en ledning på 86 sekunder. Detta sedan Erosjina också tvingats byta en skida. Britt Strandberg och Sonja Ruthström kunde hålla undan för de anstormande sovjetiska damerna och ha en segermarginal på 42 sekunder. Sovjet protesterade då man ansåg att Erosjina blivit trängd vid sitt fall men juryn kunde på en film konstatera att han själv trasslat in sig i sina egna skidor och protesten avslogs naturligtvis. I de alpina grenarna hade Sverige bara en representant, Bengt-Erik Grahn, men han kunde inte komma till start då han skadade sig före tävlingarna. Det mest minnesvärda från den alpina delen av OS var att metallskidan fick sitt stora genombrott som tävlingsskida. I backhoppning blev det inga stora svenska framgångar med en 18:e plats som bäst. I nordisk kombination tog "Silver-Bengt" Eriksson en tionde plats.Guld i premiären
Skidskytte gjorde debut på OS-programmet och här fick Sverige en smakstart med guld direkt genom Klas Lestander. Den 28-årige Lestander sköt fullt, 20 träff, vilket var grunden till hans guld. Han åkte långsammare än flera av konkurrenterna men då en bom betydde en minuts straff fick det stora konsekvenser för de som darrade en aning på skyttestationerna. På skridskoovalen dominerade Sovjet och Norge genom i första hand sprintern Evgenij Grisjin och Knut "Kuppern" Johannesen. Grisjin tog hem guld på 500 och 1500 meter medan "Kuppern" tog guld på 10000 meter och silver på 5000 meter. Sverige fick nöja sig med en medalj - brons på 10000 meter genom Kjell Bäckman. Bäckman gick ut i andra par och slog både sina egna ledare och publiken med häpnad då varvtiderna pekade mot världsrekord. Bäckman höll och slog världsrekordet med 18,4 (!) sekunder och sitt personrekord med 48,2 sekunder. Bäckman fick tiden 16.14,2 en tid som stod sig tills "Kuppern" kom ock krossade det nysatta världsrekordet med 28 sekunder och åkte in på 15.46,6. Sovjeten och guldmedaljören på 5000 meter Viktor Kositjkin såg ut att kunna konkurrera med "Kuppern" men drabbades av sämre förhållanden i form av en tilltagande vind och fick nöja sig med silver knappt tre sekunder efter den segrande norrmannen. Damerna gjorde också OS-debut i skridsko i Squaw Valley och här dominerade Sovjet. Ishockeyturneringen var indelad i tre grupper med tre lag i en första kvalomgång där de två främsta gick till finalgruppen. I Sveriges grupp spelade också Kanada och Japan.Skandalmatch mot Kanada
Att Sverige skulle gå till finalgruppen var det naturligtvis inget snack om. Men inledningsmatchen mot Kanada urartade till en skandalmatch där Kanada mer slogs än spelade ishockey och satta ett antal svenska spelare ur spel för resten av turneringen vilket skulle visa sig ödesdigert för den svenska fortsättningen. Efter inledningsmatchen mot Kanad som Sverige förlorare skickade också det svenska Ishockeyförbundet en protestskrivelse till det internationella förbundet där man bland annat skrev att man i matchen mot Kanada inte spelade efter de internationella regler som gällde och att man i fortsättningen av turneringen skulle följa regelboken från 1956 som fortfarande gällde. Domarnas insats blev trots den svenska skrivelsen inte bättre under turneringen. Sverige fick nöja sig med en femte plats medan guldet togs av USA som kom till turneringen med ett för en gångs skull samspelat lag. Som helhet gjorde Sverige ett godkänt OS vilket inte minst visas av att Sverige kom tvåa efter överlägsna Sovjetunionen i nationsstriden.
