- Antalet nationer: 25
- Antalet deltagare: 464 (438 herrar - 26 damer)
- Tid: 11 februari - 19 februari
- Antalet grenar: 14
St Moritz fick spelen samma dag som Chamonix fick sin OS-status retroaktivt -6 maj 1926 i Lissabon. I stort sett var det samma program som fyra år tidigare i Chamonix. Antalet länder hade ökat till 25 med nära 500 aktiva. Spelen avgjorde i mitten av februari och valet av tidpunkt kritiserades i efterhand en hel del. Man ansåg att tävlingarna skulle ha gått tidigare på vintern då inte regn och varma föhnvindar förekom. Nu var det nära att spelen helt höll på att förstöras av de varma vindarna och slagregnen. Skridskoåkarna kunde inte genomföra sitt 10000-meterslopp då isen bokstavligen försvann och bobåkarna kunde inte heller genomföra sitt program fullt.
Dödsstöten för vinterspelen
Mitt under spelen kulminerade ovädret och man talade om en hotande naturkatastrof och om de definitiva dödsstöten för vinterspelen. Men alpvädret ändrade sig snabbt och sol och vinterväder kom tillbaka lika fort som det försvunnit. Den nordiska dominansen fortsatte även i St Moritz i skidor, konståkning och skridsko. I konståkning tog Gillis Grafström sitt tredje olympiska guld och på damsidan vann norskan Sonja Henie. Ishockeyn blev en kanadensisk affär men här tog Sverige silver efter att ha blivit besegrade av Kanada med 11-4. För svensk del hade en hel del hänt på skidfronten sedan de misslyckade spelen i Chamonix. Stora förväntningar fanns på krutpaketen Per Erik Hedlund från Särna och Sven Utterström, Boden. Utterström var i toppform och favorit till femmilsguldet sedan han imponerat stort på träning och då utklassat allt motstånd. Men Utterström fick feber och kunde inte ställa upp på femmilen. Men nu gjorde det ur svensk medaljsynpunkt inte så mycket. Det visade sig nämligen att Sverige hade tre andra fantomer med "Särna-Hedlund" i spetsen. Förhållandena under femmilen i St Moritz var definitivt inte bra. Åkarna plaskade fram i spåren och på en del ställen var det 25 grader varmt i vårsolen. "Särna-Hedlund" var mycket stark och vältränad och han utklassade hela fältet i det slaskiga och tunga föret. Han vann sitt OS-guld 13 minuter (!) före Gustaf "Husum" Jonsson som i sin tur var 16 sekunder före Volger Andersson.Svenskdräktens födelse
I St Moritz föddes också den svenska vita landslagsdräkten i skidor. Lite av en slump men så är det ju ofta. Den officiella svenska tävlingsdräkten var blå skjorta, byxor och strumpor. "Särna-Hedlund" hade tävlat för Malungs IF och när han återvände till Särna fick han en vit tävlingsdräkt av folket i Malung. Bra att ha under alpsolen i St Moritz tänkte Hedlund och tog med sig den i packningen. "Särna-Hedlund" fick också tillåtelse av den svenske överledaren Sixtus Jansson att tävla i den. Detta fick den biträdande överledaren, överstelöjtnant Ivar Holmquist reda på. Han var också ordförande i det internationella skidförbundet vid den här tiden. Holmquist var även en man som höll hårt på formaliteterna och för honom var det naturligtvis otänkbart att en svensk skulle tävla i någon annan dräkt än den officiella. Men "Särna-Hedlund" hade ju ändå fått tillåtelse av överledaren Jansson så han satte på sig sin helvita dräkt och smög fram till start i den. Väl i mål, som guldmedaljör, hälsades han av överstelöjtnant Holmquist med följande ord: "I Sveriges namn hälsar jag Er som segrare" "Särna-Hedlund" svarade honom: "Ja, dög dräkten åt dej gubbdjävul". Innan Holmquist hann svara Hedlund var guldmedaljören borta.
