- Antalet nationer: 28
- Antalet deltagare: 669 (592 herrar - 77 damer)
- Tid: 30 januari - 8 februari
- Antalet grenar: 22
St Moritz arrangerade för andra gången vinter-OS. De första spelen hade fått en hel del kritik och i Olympiaboken från 1948 kan man se rubriken "Aldrig mer St Moritz". Men ur sportslig synpunkt kunde Sverige i varje fall inte klaga. Sverige vann nationsstriden före Schweiz, USA och Norge. Notabelt är då att Sverige blev bäst utan att vara representerade i "konståkning och kälkbacke" enligt Olympiaboken. Inför spelen hade IOK och FIS slutit fred efter att jämkat på sina ståndpunkter och hotet att ha spel utan skidsporten var nu definitivt avvärjt. Två länder fick inte vara med, kriget hade diskvalificerat Tyskland och Japan. Men allt var inte frid och fröjd under själva spelen. Ishockeyturneringen blev mer eller mindre en fars som pågick från första dagen till den sista. I fokus stod det, eller rättare sagt de, amerikanska lagen. Två rivaliserande amerikanska förbund hade skickat lag till spelen. AHA, som var anslutet till det internationella förbundet, och därmed kvalificerade att vara med i turneringen och AAU, som var godkänt av den amerikanska olympiska kommittén och med amtörivraren Avery Brundages stöd. Arrangörerna ansåg att AHA-laget skulle vara USA:s representanter trots påtryckningar från Brundage. Brundage-stödda AAU var det lag som var med på invigningen men bara timmen efter det var det AHA-laget som spelade öppningsmatchen. Men då hade Brundage och IOK förklarat att turneringen inte hade olympisk status. Men ju längre turneringen led så kom man fram till en kompromiss. Turneringen fick olympisk status, sista speldagen (!), men man räknade bort USA som fick delta utom tävlan. I samma veva som det här bestämdes uteslöts Internationella Ishockeyförbundet ur den olympiska familjen. Hur gick det då i ishocketurneringen? Jo, Kanada vann på målskillnad före Tjeckoslovakien. Sverige hamnade på femte plats, fjärde om man räknar bort USA-laget. Men det var väl egentligen bara Brundage som gjorde det.
Rubrikernas namn
Två svenskar blev de stora rubrikernas namn i Sverige - skridskoåkaren Åke Seyffarth och skidåkare Nils Karlsson, "Mora -Nisse". Seyffarth hade i första hand målet inställt på ett OS-guld på 1500 meter men där fick han se sig slagen med en halv sekund av norrmannen Sverre Farstad. Besvikelsen var stor för det svenska guldhoppet men han skulle ta revansch dagen efter på 10000 meter. En distans som han enligt egen utsago anmälde sig "mest på skoj". Inför tävlingen hade han sovit dåligt efter sitt "misslyckade" silverlopp. Men avspänd och utan press på sig själv fick de svenska ledarna gång på gång revidera Seyfarths varvschema. I mål fick svensken 17.26,3 vilket beskrivs som en makalös och nästan oförklarligt bra tid. En efter en fick konkurrenterna ge sig. De försökte alla hålla Seyfarths varvschema men alla knäcktes dom. När guldet var klart var det inte bara svenskar som hyllade Åke Seyfarth. De skridskokunniga norrmännen hurrade för honom och i norsk radio fick Seyffarth berätta om sitt fantastiska guldlopp. Åke Seyffarth hade under kriget vunnit VM-guld men konkurrensen var ju av helt annan kaliber då än 1948 i St Moritz. Alla unnande Seyffarth hans OS-guld och i samma situation var "Mora-Nisse" Karlsson.Fem minuter på femmilen
Med 18 Svenska Mästerskap, fyra segrar i Vasaloppet och segrar i Holmenkollen fanns det ingen i den övriga skidvärlden som missunnade "Mora-Nisse" en stor framgång sedan han så totalt dominerat världstoppen i en följd av år. Och den kom på femmilen. Med en segermarginal på fem minuter vann "Mora-Nisse" före Harald Eriksson. Även om "Mora-Nisses" segermarginal verkar betryggande fick han slita hårt för segern. Han hade som så många andra i den svenska truppen haft svårt att acklimatisera sig till den höga höjden (2000 meter) och femteplatsen på 18 kilometer var en klar besvikelse för honom. Han slet sig fram i spåret och bevisade verkligen att han var Skidkungen. Sverige dominerade skidåkningen total och i stafetten vann man i utklassningsstil. Med drygt nio minuter slog kvartetten Nils Östensson, Nils Täpp, Gunnar Eriksson och Martin Lundström Finland. Samtliga svenskar vann sina sträckor! På 18 kilometer blev det svensk trippelseger genom Martin Lundström, Nils Östensson och Gunnar Eriksson. Här kom "Mora-Nisse" på femte plats. Den kombinerade tävlingen slutade med norsk nationalsorg. Norge hade dominerat grenen men fick in sin bäste man först som sexa medan Finland lade beslag på både guld och silver. Bronset togs av Sven Israelsson som själv hade hoppats på en medalj av lite ädlare valör. St Moritz födde många svenska idrottshjältar precis som sommar-OS i London några månader senare skulle göra.
